Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mördare, tjuf, röfvare eller biltog; »lös man» däremot finge man »fånga».
Målsäganden själf ägde gripa förbrytaren och hålla honom fängslad, till
dess dag för ting infölle eller till dess han lämnade honom i förvar åt
fogde eller länsman. Han kunde ock slutas i fängsel. Men det fängsel,
med hvilket fånge finge beläggas, skulle vara sådant, att det icke skadade
honom. Det fick dock vara verksamt nog, såsom visas af bestämmelsen
i Östgötalagen om »laga häkte» i dråpamål, hvilket vore att »fjättrar
och armaband binda, hus om fången igensluta och vård hafva om huset».
Men såsom motvikt emot obehörigt fängslande stadgades för olaga
häktning lika böter som för dråp.
Hvilket och hurudan t det »hus» varit, som af vår äldsta forntid
brukats såsom fängelse, torde ännu i dag kunna med rätt mycken
säkerhet urskiljas. Snorre Sturleson omtalar nämligen, då han i Olof
den heliges saga redogör för Torodd Snorrasons färd till Jämtland,
denne Torodds öden, sedan han efter sin flykt uppspanats och
återförts af de öfver hans skattekraf förtörnade jämtarne.1 Han och hans
följeslagare fördes då »i skemmo», det vill säga till en liten fristående
byggnad, i hvars golf var en lucka, genom hvilken de nedstöttes i en
under golfvet varande djup grop. Att dess djuplek motsvarade dubbel
manshöjd framgår af det sätt, hvarå de sedermera lyckades undkomma
därifrån; den ene steg upp på den andres axlar och nådde så luckan i
golfvet, därifrån han sedan hjälpte sin hjälpare. Man skulle möjligen
anse, att denna »skemma» icke behöft representera det dåtida fängelset,
om än det tillfälligtvis såsom sådant användts. Men egendomligt nog
kvarstår den af Snorre Sturleson sålunda beskrifna fängelseformen i
oförändradt skick från Olof Skötkonungs tid till in i våra dagar eller
under loppet af åtta till nio århundraden; och något tvifvel om
beskaffenheten af vårt äldsta häkte kan därför icke skäligen äga rum.
I sin beskrifning öfver Ydre härad redogör Rääf för de äldsta
ännu i början af innevarande sekel kvarstående häradshäktenas
beskaffenhet och form. De utgjordes, säger han (2, 13), af en timring i fyrkant
af tre till fyra stockhvarf öfver jorden, utan stenfot, eldstad eller fönster,
antingen med hopspetsadt tak och en läm pä ena sidan, hvarigenom
fången måste krypa in, eller en låg dörr på gafveln; och då Ydres
tingshus och fängelse flyttades till Sunds gästgifvaregård, uppfördes fängelset
med låga väggar, några få timmerhvarf öfver jorden, i två afdelningar
samt en grop därunder med lucka på golfvet till inrymmande af farligare
brottslingar och en källarlik takresning. Yi hänvisa för uppgiftens
bestyrkande till livad längre fram nämues rörande häktena i Oppunda,
Östra- och Västra Rekarne, Medelsta, Bräkne och Listers med flera
härad. Jämväl en skildring af ett liäradshäkte i Finland från förra
århundradet vitsordar den urgamla skemmans fortbestånd. »Hvad
fångehuset här i socknen vidkommer», skrifver en kronobetjänt Gummerich i
Idensalmi d. 25 april 1745 till häradshöfdingen Wijkman,2 »är samma
så slätt tillagadt, att intet någon fånge där förvaras kan af orsak:
gropen under golfvet är utan väggar och inre golfdörr på trägång, intet
1 KonuDga-sögur af Snorra Sturlusyni. Saga af Olafi hinom helga. Gap. CL1.
Saga pörodds.
2 Handl, i Riksarkivet. — Den 12 sept. s. å. besluter tinget häktets reparation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
