Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ansökningarna kunna således vara föranledda af kollegiets vanliga
nitälskan mot fångar utan arbetskraft. Samina förmodan lärer göra sig
gällande i fråga om landshöfdingen Adlerfelts ansökan den 18 dec. 1765
om hustrun Sofia Dorotea Backenbergs frigifvande frän spinnhuset i
Malmö, enär såsom nådeskäl anföres, att hon vore 60 år gammal och
dessutom sjuklig. _Ett annat fall af myndighets åtgörande i dylikt syfte
är mera dunkelt. Ar 1779 hemställer nämligen slottsrätten, att
kopvardie-styrmannen Ekrenström, som i följd af sinnesrubbning funnits ej kunna
ådömas ansvar för otidighet å gata och emot officerare i lifgardets
högvakt, i stället på behaglig tid mätte förvaras på någon fästning,
förslagsvis Malmö, med åtnjutande af nödigt underhåll och »en örn tillsyn
och skötsel». Man kan möjligen fråga, om det må vara barmhärtigt
att vilja insätta en sinnessjuk man på fästning. Svaret på denna fråga
göres icke lättare däraf, att en frände till Ehrenström samtidigt hos
konungen anhåller, att denna nåd ej måtte göras, utan han i stället
matte frigifvas, då sökanden ville draga försorg om hans engagerande i
utrikes sjötjänst. Denna ansökan afslås. Mindre oviss om
bevekelse-grunden är man i fråga om Göta hofrätts hemställan den 18 dec. 1776,
huruvida icke gossen Per Tufvesson, »på 14:de året gammal», som
ihjäl-slagit gossen Sven Jonasson, borde, efter det han med ris agats, sändas
till Karlstens fästning på fyra år att arbeta och af prästerskapet i
kristendom och goda seder undervisas, enär han, om han skulle efter lag
behandlas, nog komme att begå nya dåd. Blott torde man med skäl
kunna fråga, huruvida prästerskapets eller medfångarnes undervisning
skulle komma att djupast påverka den stackars gossen.
Såsom ännu ett intyg om barmhärtighet i fångbehandlingen under
denna tid, kunna vi, eget nog, ur ett bref till justitiekanslern den 12
mars 1760 från den Anders Flodelius, om hvars misshandlande under
transporten till Vaxholm vi ofvan berättat, anföra, att han från
Vaxholms fästning sände kanslern sin ödmjuka tacksägelse ej blott för den
ynnest och bevågenhet utan äfven för »den milda medfart», han låtit
honom i sitt betryckta tillstånd vederfaras. Orden antyda, att man i
själfva fästningen behandlat fången på annat sätt, än som skett under
hans ditfärd; och det har verkat på honom så, att han nu lofvar
dädan-efter så ställa sig, att hans vandel »ej skall bli justitiekanslern, den
ärbara världen eller någon mer forargelig».
En rätt besynnerlig yttring af filantropi hafva vi antecknat från
år 1753, då regeringen infordrar landshöfdingarnes utlåtanden rörande
bekostande af de barns uppfostran, »hvilkas mödrar dem i fängelse föda
och sedan undergå dödsstraff», utan att släkt eller vänner till dem finnas,
hvilka vilja öfvertaga vården om deras barn. En landshöfding föreslår,
att uppfostringskostnaden för dem må utgå af de böter, som sedan
plikt-pallen afskaffats, erlades till kyrkorna; en annan hänvisar till
hospitals-penningarna, en tredje till häradens sakören och städernas enskilda
medel, en fjärde till intresset å det för utlåning till allmogen i länet
inrättade spannmålsmagasinet och ännu andra till församlingarnas
fattigmedel. Men genom flertalet af dessa utlåtanden går en djup förundran
öfver själfva frågan, hvilken betraktas såsom fullkomligt onödigt
framdragen; många förklara, att i deras län, så långt något minne nådde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
