Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande bysättningshäktena anmärkes, att vid de fiesta saknades
snygghet och tillräcklig vård. »Det synes, som skulle den olycklige, som
förlorat allt, egendom och frihet, äfven sakna alla lifvets
bekvämligheter.» På några ställen finnas dessa häkten vara inredda under samma
tak, ibland under samma hvalf med brottslingens och vården anförtrodd
åt samma händer. Detta borde ändras, afskilda fängelser för dessa
fångar upprättas och tillräckligt utrymme finnas för fången att hämta
frisk luft.
Slutligen betonar författaren på det kraftigaste det skadliga
förhållande, som uppstår mellan fången och hans bevakning, så länge
fång-vaktaretjänsterna så illa lönas, att man nödgas såsom ersättning tillåta
fångvaktarne en krognäring, byggd hufvudsakligen på anskaffning af föda
åt den fånge, som han är skyldig att bevaka. Om ock en sådan
oordning icke kunde undvikas vid blott tidtals använda häradshäkten, borde
den dock afskaffas vid alla läns- och stadshäkten. Och lika ovist som
orättvist vore det att neka fångbevakningen dess billiga utkomst, »helst
allmänna säkerheten så väsentligen därpå beror och detta sätt att tjäna
landet visserligen aldrig blir af en angenäm natur».
Härefter afslutar författaren sin framställning med några
underrättelser om utländska korrektionsinrättningar samt förslag till
matordning, beklädnad och utredning för fångarne i de svenska fängelserna.
»Lyckligt är det att tro», så lyda författarens slutord, »det Sverige
skall hinna det önskvärda målet, att bringa korrektionssystemet i
analogi med kriminallagen, förrän något annat land i Europa.»
Erfarenheten har lärt oss mycket i fråga om ramlade förhoppningar.
Icke heller på det fält, där denne ädelsinnade mans tankar sökte rödja
väg, gick det vare sig så väl eller så fort, som han drömde.
Man ser emellertid, huru mycket hans uppfattning af den viktiga
reformfrågan gått framåt, sedan den stund han undertecknade 1823 års
kommittébetänkande. Dettas dunkla, sväfvande, från skiftande
åskådningar hämtade förslag återfinnes icke i dess ordförandes tre år senare
utgifna skrift; han särskiljer straffen i sådana, som äga fångars
förbättring till föremål, och sådana, som endast hafva samhällets säkerhet till
syfte; han uppställer såsom första straffgrad ådömd tjänst vid
arbetskompani, det vill säga viss tids tvångsarbete för försvarslösa, vanartiga
och »fyllerister»; såsom andra straffgrad fängelse efter filadelfiasystemet,
ett i det allra närmaste fullt genomfördt ensamhetsfängelse för dem, som
enligt då gällande lag ådömdes kroppsstraff eller fästning på viss tid,
och för lösdrifvare, som icke vid arbetskompanierna kunnat hållas i
ordning eller därifrån rymt; och han hänvisar till fästningsfängelser,
anordnade efter auburnska systemet, alla sådana fångar, hvilka dömts
till frihetens förlust för lifstiden. Det ligger en helt annan dager öfver
denna den första fångvårdschefens skrift än öfver det betänkande,
hvarunder man tidigast ser hans namn förbundet med fängelsereformen.
Han har nu vida djupare än då inträngt i den stora humanitetsfrågan;
det program, han uppställer, har principiella fel men ock otvetydiga
förtjänster.
De principiella felen bero på den teori, till hvilken han anslutit
sig. Oaktadt den praktiska utväg han funnit genom att jämte de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
