- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
77-dublett

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Literära sträfvanden vid början af 80-talet. — «För Morgonbris». — Utkast och projekt från denna tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var vid Donau, där den ryska hären
för några månhvarf sedan stätt sitt prof,
ett eld och vattendop; kanonkonserten
ljöd åter ifrån Balkan dubbelt grof —
när öfver floden ryska divisioner
med båtar gingo dels, dels på pontoner.

Nu låg på stranden upp till trettitusen

en frisk, väl ordnad, hotande reserv,

än pröfvad ej i krigets vilda värf,

men mognad så till lycka som fördärf,

ty uppe, där i sönderskjutna husen,

låg härens adel, Rysslands gardeskår,

och ibland dem en trupp, som nämdes vår —

Till skådeplatsen för det gamla dramat

har Finland sändt sin enda bataljon;

man samlar kraft, från marsch som nyss förlamat,

och rycker sen i morgon öfver bron

att skära lagrar på de nakna slätter,

där födan tryter bondens magra getter.

Men nu var kväll, en kväll i Walachiet,
när söderns höst med skonsam hand knapt rört
vid skogen än, när målarn knappast fört
i par försök dess skiftning på staffliet.

Där Donaus spegel emot horisonten
en strimma drog af myntadt turkiskt gull
och solen sjönk bak Balkans jättetull
att kyssa böljorna i Hellesponten.

I denna kväll stod lutad mot redutten,
som grusats halft af turkiskt batteri,
en ensam man, och slog på ironi
en orätt takt till taptots melodi —

På Donaus strand är kvällen snart försutten
och skymningen blir natt uti ett nu,
och dubbelt mörk går flodens våg mot stranden
att skölja bort det blodspår ifrån sanden,
som visat hvar ett hjärta brast itu.

Dock tecknar än en krigarmössa länge
mot höstens himmel hotfull silhuett;
en vaktpost hade dock en bajonett,
men han har ingen, i hans sabelhänge
som bihang dinglar krigarens emblem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wskat/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free