Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Vistelse i Paris. — Hemkomst. — Andra upplagan af «För Morgonbris». — «Frun emanciperar sig». — Öfversättningar. — «Nya vers». — Uttalanden och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga, men lämnade dem icke ifrån sig förrän nära ett år
senare.
* *
*
Tavaststjema tillbragte nu två och ett halft år, endast
det korta uppehållet i Stockholm frånräknadt, oafbrutet i
hemlandet. Det var den längsta tid han efter sin första
utländska resa i ett sträck skulle komma att vistas i sitt
fädernesland. Han var mycket tillsammans med kamrater i
Helsingfors, men hans krets var något förändrad nu. Af
dem som utgjort stommen till den literära föreningen, hörde
utom Neiglick knappast mera än ett par till Tavaststjernas
närmare umgänge. Omkring dessa bildade sig sedan en
annan krets, intresserad i hög grad för hvad Tavaststjema
producerade, men mindre direkt berörd af de literära
sträf-vandena.
Tavaststjema skrifver i ett bref från den första
vintem: «Af mina kamrater har jag ej mycken fröjd. Min
stackars sensibla natur är i många fall dem obehaglig, och
det förvånar mig ej. Jag är stursk mot dem, bits och
gras-serar och tror att de äro simpla för det de äro mindre
lidelsefulla».
Det är kanske sant, att han öfverhufvud af sina
kamrater icke hade mycken fröjd. Men ingalunda var det för
att hans sensibilitet eller någon annan af hans egenskaper
varit dem obehaglig, såsom hans misstro låter honom säga.
Ej häller var han »stursk» eller cbets och grasserade» —
undantagande någon gång, när han, uppiggad af vakande
och pokulerande, tyckte kamraterna vara «simpla» eller af
något annat, oftast för andra outgrundligt motiv, blef ledsen
på dem. Men i vanliga fall var han den fredligaste och
fryntligaste människa att ha att göra med. Varmt tillgifven
sina vänner, stöttes han blott när de togo sig en altför
myndig ton gentemot honom, offentligt eller enskildt, och
intet kunde såra honom mer än när han fann just dem
•farbroderliga» eller «akademiska», af hvilka han bättre än af
någon bort kunna vänta förståelse. Därvid gjorde hans
mycket stora känslighet värkligen, att han stundom råkade i delo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wskat/0122.html
