- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
142

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så bekymmerslösa existens utom de tre: konkurs,
förfalskning eller Amerika. Det är naturligt att den sista väljes, och
tack vare just det, att den sällskapliga prestigen så utmärkt
väl uppehållits af denne gentleman — det är ej tydligt sagdt,
men man föreställer sig gärna att han är svensk — bli
vännerna icke ledsna, utan honorera hvad de iklädt sig med
hoppet om att än engång fa höra af den hygglige karlen.

Det är en enkel, utan något slags tillgjordhet eller
sentimentalitet gjord människoskildring, hvilken kanske fangslar
mera just därigenom, att konturerna hafva någonting osäkert.
Det inbundna i förvaltarens språk, en viss diskret
hemlighetsfullhet i alla hans handlingar, liksom i hans föregående
lef-nadsförhållanden, hans vemodiga saknad efter en utveckling
af sina individuella möjligheter bakom den beherskade
resignationen, alt detta gör honom blott intressantare än om han
varit en vanlig vinglartyp från Esplanadgatan i Helsingfors,
medan själfva hans öde eller det sätt, på hvilket samhället
här förflackar och rundslipar en personlighet, framträder med
fullt lika skärande tydlighet. Att Tavaststjerna fatt en så
trygg syn på denna figur, beror till stor del på, att han har
honom ensam att sköta, ty han kände sig genast säkrare,
när han icke behöfde tänka på flera personer samtidigt.
Den andra figuren, den iakttagande och berättande, sätter
han in i «jag»-form. Otvunget, med lugn bredd gör han
af denna sistnämdas, d. v. s. sin egen stämning och reflexion
en förträfflig bakgrund, ur hvilken alla slutsatser som han
drager rörande denne man, med hvilken ödet händelsevis
fört honom ihop, ge sig alldeles utan några demonstrationer.
För Tavaststjerna var detta ett mycket lyckligt tekniskt
grepp. Trots sin direkta inblandning i berättelsen höjde han
sig därigenom bestämdare öfver sitt ämne än någonsin förr;
dialogen flyter naturligare än vanligt, och antalet af de något
tillkrystade filosofem, hvilka då och då plägade dyka upp i
hans prosa och ofta förde utom ramen af berättelsens
tankegång, är försvinnande litet. Han rör sig i alla afseenden
på fastare mark än förr.

Man skall förvåna sig öfver den konstnärliga
behersk-ning, med hvilken Tavaststjerna betraktade sin hjälte, ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free