Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom ur landet, så att han dog i vanrykte i
Up-sala, huru denne vidare nådigt gifvit Håkan Jarl
grid, med väpnad hand eröfrat landskap efter
landskap samt haft djärfheten utropa sig till konung
öfver Norges land, öfver hvars större del dock
Olof Skötkonung var herre.
Hur hade icke Enär Tambskälfve blifvit spotskt
tillbakavisad, då han kommit till sveakonungen för
att erbjuda denne sina viktiga tjänster! Dock hade
denne, kantänka, låtit förmå sig att sända Torgöt
Skarde och Asgöt Arman med tjugufyra män att
utkräfva skatt af den sig så kallande konung Olof,
men hvad hade de fått? Asgöt hängdes nesligen
vid Gölåsen, Torgöt kom visserligen, om också
tomhändt, tillbaka, men dräptes strax därefter, sedan
han dödat den orättfärdige konungens
"förtroendeman Gudfek Gärdske, af Övind Urhorn, som
dristat sig med sitt vikingaskepp ända fram till
Roddslagen. Och icke nog med denna smälek: det
sades, att Olof Digre snart skulle skicka sändemän
till jämtarna att kräfva skatt af dem, och hvad
hjälp hade de väl då att vänta af Upsalakonungen,
ehuru de af ålder hört till svearne? Icke blefve
väl jämtarna hulpna med att islänska lekare och
harpoklingare, en Ohjälte Skägglösson, en Gissur
Tandkvida och en Ottar Skryp sjöngo
sveakonungens lof och rosade honom för att han eröfrat Norge,
medan de fylde sina magar med öl och sina
räns-lar med gyllene armringar. T vi, sådan uselhet!
Lidulf hade talat sig varm, då han skildrade,
huru illa sveakonungen fylde sina plikter. Arnliot
lyssnade uppmärksamt till honom, men kunde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
