Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans blyghet gjorde henne ännu mera blyg. Men
han kände, att hon var deti sökta, och när han
nu lyssnade till modrens sagor, tog alltid
hjältinnan, som sömmade guld på sindal eller väntade
i sju år på sin älskades återkomst eller sjönk död
ned vid hans lik, Helga Asmundsdotters drag och
gestalt.
Ofta hade de ej tillfälle att träffas, ty
af-stånden mellan gårdarna voro långa och de stora
högtidligheterna få. Så mycket mera gladde sig
därför Arnliot att få råka sin utvalda vid
midsommarfesten, då en stor mängd människor alltid kom
samman på Frösö slätt för att dansa, spela boll,
draga fingerkrok, brottas och, framför allt, hetsa
hingstar. Denna sistnämda lek var den i
mannaminne älsta i Jämtland, och otaliga voro de
historier, som stodo i samband därmed. Ty om
också leken bestod däri, att hingstar retades till
att sammandrabba med hvarandra under ilsket
bitande och sparkande, så hände det dock, att
djuren ej hemförde de värsta såren från en dylik lek.
Deras herrar voro ofta sämre däran på grund
af de slagsmål och envig, som plägade följa på
dylika täflingar. Så användes till dömes ett
uttryck i afsikt att håna personer, som buro märken
af hugg och slag, enär man till dem kunde säga:
»jag ser, du hade roligt vid sista
hingsthets-ningen».
Arnliot satte stort värde på hästar. Antagligen
var denna benägenhet ett arf, ty Gällösläkten hade
alltid varit känd för att föda upp ståtliga sprin^are
och kraftiga ston. Till denna midsommarfest hade
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
