Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
en annan försökte sin lycka med samma påföljd.
Folk samlade sig för att se, huru detta skulle
af-löpa; äfven patriciern Zeno och flere rådsherrar
kommo tillstädes.
Väringen och gubben skildes åt, när det nyfikna
folket flockat sig samman. Nu gick den förre,
som icke var någon annan än Amliot, fram och
erbjöd med en höfvisk bugning sin tjänst, men
den sköna Verina slog blygt ned sina ögon och
sade så högt, att de kringstående hörde henne:
— Ack, huru skulle jag, ‘förtalade, våga
öf-verlämna mig åt dina unga armar!
Mängden sorlade bifall till hennes ord.
Redan skyndade ett par rådsherrar till hennes sida,
då den gamle gubben smög sig fram och sade:
— Höga fru, anförtro dig åt mina armar, och
jag skall säkert bära dig öfver denna befläckande
smuts!
Verina mottog hans anbud. Redan hade
gubben med sin ljufva börda hunnit till midten af
gatan, då Arnliot gaf honom en lätt knuff“, så att han
föll omkull och Verinas spetsprydda, ljusa tunika
bäddades i smutsen.
Med stor ansträngning lyfte gubben upp den
nedsölade skönheten och bad henne om
öfverse-ende med det oförvållade missödet, men hon hörde
icke på hans ursäkter och ville utan vidare
af-lägsna sig.
— Höga dam, ropade då gubben och stängde
ödmjukt hennes väg, vill du icke gifva mig någon
ersättning för min möda? Jag är gammal och
fattig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
