Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämta skänkerna samt lämna dem tillbaka med
kärlig tack, men sedan fann han detta omanligt.
Han följde sin ledsagare.
De gingo genom dunkla alléer och förbi
sorlande källor samt smögo sig tysta fram i mörkret,
likasom om de varit stadda på en otillåten färd.
Omsider stannade pagen vid ett af de nära
stranden belägna palatsen, öppnade en dörr och bad
honom stiga in. Sedan trefvade de sig fram genom
en stor sal, stego uppför en trappa och gledo
genom oändliga gallerier, tills pagen slog undan ett
förhänge.
Arnliot befann sig i enrum med Zoé.
Rummet, hvarest han mottogs, var litet. Zoé
halflåg på en soffa i bakgrunden. Hennes svarta
hår var genomviradt af blåskimrande pärlor, hennes
mun log och visade sin skatt af friska tänder,
hennes slanka kropp var höljd i en löst åtsittande
klädning af tunnt, rosafärgadt persiskt siden, och
hennes små fötter gömdes i turkossmyckade tofflor.
Hon gaf Arnliot en vink att närma sig och
frågade hvad han hette. Sedan han uppgifvit sitt
namn, sökte hon uttala det, men misslyckades däri.
Hon frågade då, om han ej hade något annat namn,
hvarpå han nämnde Gällina.
Då skrattade hon och sade:
— Det namnet kan jag uttala. Gällina
klingar vackert!
— Ställ dig på knä bredvid mig, Gällina,
fortsatte hon därpå med en stämma, hvars
härskarklang hon försökte mildra.
Han gjorde henne till viljes, men med klap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
