Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och du omtalte för honom hvad du sökte?
— Ja!
— Och hvad sade han?
— Han trodde sig hafva dagen förut vid
Ross-bol sett två hästar, liknande mina.
— Rådde han dig icke att söka dem där?
— Jo, men som det var ett godt stycke dit
och långt lidet på dagen, vände jag om. —
Nästa morgon stod Arnliot bittida upp och
skulle just gifva sig i väg för att åter söka
hästarna, då Ragna ropade honom tillbaka,
förebrådde honom, att han ej tagit vapen med sig, och
tvang honom lägga Hel på axeln, binda Fastbite
vid sidan och bära sköld på arm. Arnliot såg, att
hon var orolig, och lät henne därför få sin vilja
fram.
Han gick samma väg som dagen förut. När
han kom på andra sidan Valne, tyckte han sig
bakom en grandunge se någonting mörkt, som han
trodde vara de båda hästarna. Han vek då af åt
sidan och närmade sig dungen, men då han skönde
vapen, som glittrade mellan grenarna, anade han
oråd och begaf sig åter upp på vägen. Knappt
hade han kommit dit, förrän han hörde vapenrassel
och vände sig om. Från grandungen framsprungo nu
Röd Torarsson, Faste Lifsson, Karl Vimundsson,
Tolf Skunke och . Sten Kjallaksson.
Karl Vimundsson kastade sitt spjut emot
honom. Det susade tätt förbi hans hufvud.
Stridssignalen var härmed gifven. Nu gälde
det för honom att freda sitt lif mot fem
anstor-mande fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
