Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjödis var en äldre kvinna af ett ståtligt
utseende med spår af svunnen skönhet. Men ehuru
hennes fägring förgått, hade hon dock ett sådant
ansikte, att hvar och en, som, om också blott en
gång, sett henne, aldrig sedan kunde glömma
henne. Denna sällsamma inverkan på andra
människor tillräknade man hennes ögon, hvilka, ehuru
snarare små än stora, voro skiftande och dock sig
lika, drömmande och dock genomträngande,
vänliga och dock befallande.
Hon var klädd i en topphätta, som gjorde, att
hon såg längre ut än hvad hon verkligen var, bar
en röd duk öfver axlarna och en vid, brun mantel,
prydd framtill från ofvan till nedan med en rad
runtecknade silfverknappar af ovanlig storlek, samt
höll en. svart staf i handen. Med den kunde hon
slå blind och förvända syn, öppna sår och stämma
blod, näpsa storm och väcka nordan, öfva
läkedom och döfva svärd, spränga- bojor och hejda
spjut, uppväcka döda och göra onda runor
kraftlösa, taga hökhamn och göra sig osynlig. Utan
att bära den i handen öfvade hon aldrig sejd. I
stafvens öfre ända var en glänsande sten infattad,
hvilken somliga sade vara kristall, andra ett
för-stenadt basilisköga.
Mjödis bestämde en torsdag, då sejd skulle
öfvas, och lofvade, att allt skulle visa sig hvad
visas kunde, blott med ett vilkor, nämligen att
alla, som deltoge i besvärjelsen, skulle åtlyda
hennes befallningar. Män finge ej vara tillstädes vid
sejden och utom Ragna endast tio kvinnor, hvilka
alla skulle kunna sjunga vardlokor. Under hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
