Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem till kvällen, var han ändock ej trött. Då
förstod han, att han ej kunde få någon frid i sitt hus,
utan gick ut i bergsskrefvan bakom dess vägg,
redde sig ett läger af björnhudar och forsökte sofva
där. Drömmarna voro nu ej så svåra, och ibland
fick han så mycken ro, att han ej förtviflade af
sömnlöshet.
Men med hvarje dag insåg han allt klarare, att #
om ej en förändring skedde, skulle han gå under.
Hvarifrån skulle den komma? Mörkret och
kölden tilltogo och det stundade mot jultidens
långa natt. —
En afton åkte han ned till sundet för att
samspråka med Erle, den enda människa han sedan
länge sammanträffade med. Trälen kastade en
ingalunda vänlig blick på besökaren, men röjde
dock sittplats för honom och utropade på Arnliots
fråga om hvad- som händt i bygderna:
— Stora nyheter! Håkan Jarl är i Norge,
och konung Olof drager sig undan för honom.
Länge skall han ej blifva kvar som konung.
Arnliot gjorde sig underrättad om, huru
ställningen i öfrigt var, och ämnade sedan begifva sig
därifrån, då han, innan han öppnade dörren, kom
att fråga, om många den dagen färdats öfver sundet.
— Endast en, svarade Erle, som gick
häröf-ver för en stund sedan, ett stackars litet kräk,
mer än barn oclv mindre än yngling. Det var
redan mörkt, när han kom fram till min dörr. Jag
bad honom stiga in och värma s\g, men han sade,
att han vore nära det ställe, dit han ämnade sig,
och endast borde gå och gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
