Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 3. Öfvervintringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort, af alla slag, ända till midten af mars. Och dessförinnan hade
hr Sibiriakoff tilltrott sig om att efter sex veckor kunna framskaffa
renar till fartyget att hemta en del af dess besättning. Vi fortforo
därför till en början med våra vanliga rationer. Men då vi i midten
af jan., d. v. s. efter dubbelt så lång tid som den utsatta,
ingenting hörde af, begynte vi bli försigtiga och inknappade halfva
rationen af fläsket, köttet, smöret och konserverna, hvilken nya
matordning skulle kunnat räcka till midten af juni. I midten af mars,
då ännu intet bistånd kommit eller något lefvande väsende varit att
se, skedde en ny nedsättning till en tredjedel af den första rationen,
d. v. s. till 2/3 af den andra, redan inknappade, och beräknades
förrådet då komma att räcka till juli månads slut, då det ovillkorligen måste
blifva öppet vatten och vi kunna ro till Jenisejfloden. Emellertid
hade vi hela tiden, om ock till mindre portioner, omvexlande mat
och voro aldrig hänvisade, till endast bröd och te, af hvilket vi kunde
taga så mycket vi önskade.
Ett fartyg, sådant som vårt, af 450 tons drägtighet och utan
kolbesparingsmaskin, torde behöfva cirka 250 tons kol på en sex veckors
Jenisejresa fram och tillbaka, om allt går någorlunda väl. Oscar
Dickson medförde 190 tons kol, inlastade ytterligare i Chabarova
50 tons af Nordland och 10 tons af Neptun. Reserver funnos
i det förut omnämnda Goltschika. Nu hade vi visserligen, äfven bortsedt
från våra mer eller mindre frivilliga ankringar, förbrukat ett lika stort
qvantum blott på ditresan, hvarunder vi färdats en sex veckor, och
egde i midten af okt. 10 à 15 tons qvar, hvilka väl skulle hafva räckt
fram till Goltschika, när isen åter bröt upp. Men detta endast på
det villkor, att vi hela öfvervintringstiden skulle uteslutande åtnöja
oss med sur drifved jemte någon tillsats af kolaffallet. Emellertid
användes efter hr Sibiriakoffs afresa det qvarvarande kolförrådet till
bränsle i tre veckor; därefter måste vi taga till drifveden och
kolstybbet. Dock behöfde vi ej frysa, ty drifved finnes i stora massor.
Vår mening, då vi så i förtid tillgrepo den för resans fortsättning
nödiga kolen, var den, att vi tänkte att den af hr Sibiriakoff utlofvade
renkörseln skulle underlätta drifvedens forsling om vintern, hvartill
vi dessutom hade tillräckligt med skyfflar och andra redskap med oss.
Däremot är den, inbäddad och nedsjunkande i stora snömassor, mycket
svår att forsla af ensamt menniskor. Men renarne dröjde, och vi
fingo med stort besvär draga vår ved sjelfva, ej, som vi förut afsett,
till att framdeles mata maskinen, utan för att hvarje dag kunna få
värme och kokt föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
