Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 F0R8KN1HGARKE MOT OCH 1 CENTBAL-AFRIKA ÅREN 1978—1881.
och den sedan tillkomne mr Gadenhead, dödades 1880 af Mirambos
folk, och huru den fjerde elefanten mår, är mig okändt.
Trots missödena med dödsfallen, hvilka möjligen kunna bero på
ovanliga och oförberedda dietiska förhållanden eller fel i djurens
ledning, måste dock denna begynnelse anses som god. Så har man ock
inom Belgien uppfattat saken; den belgiska expeditionen hade beslutat
att efter stationens upprättande vid Tanganjika använda elefanterna
till fångning och tämjning af afrikanska, plats dertill var utsedd vid
det temligen elefantrika Simba i Unjanjembe, och kung Leopold hade
lofvat bekosta densamma. Likaledes har man haft för afsigt att på
lämpligt ställe i Liberia inrätta en sådan fång- och tämjningsstation
under förstyre af negern Andersson, hvilken för ändamålet undersökt
trakterna deromkring. Om den afrikanska elefanten icke är allt för
obändig, bör detta kunna gå temligen billigt och snabbt; man
beräknar nämligen, att 4 elefanter med 12 mahuter kunna på året fånga,
tämja och till fångst af andra dressera 12 vilda djur. Detta är
visserligen blott den erfarenhet man vunnit för Indiens elefant, men det
är historiskt kändt, att äfven den afrikanska kan tämjas, och tama
elefanter äro lika skickliga som kraftiga dressörer. Saken synes hafva
framtid för sig.
Emellertid måste elefanterna alltid varda användbara blott eller
åtminstone hufvudsakligast för forskningsresor, för stationers
grundläggande, samt för att styra och humanisera färdvägarnes
omgifnin-gar; såsom varutransportörer i större skala varda de antagligen allt
för dyra, åtminstone då frågan gäller skrymmande varor; för cerealier
och trä varda de antagligen odugliga.
Ännu finnas dock icke efefanter att tillgå; transporten torde
der-för tills vidare få fortgå på vanliga viset; på de inre vattnen får man
så småningom införa ångbåtar, för hvilka de i ganska vidsträckta
områden synas vara lämpliga, hvarför man äfven ifrigt arbetar derpå;
från och till kusten får man, tills jernvägarne komma, i allmänhet
nöja sig med att långsamt anlägga landsvägar, med stationer och
depoter vid dem, på det sätt mötet i Bryssel 1876 redan uttalade.
Det är så man gått till väga från Saadani mot Mpvapva, från
Dar-es-Salam mot Njassa (vägen numera nästan igenvuxen), förbi fallen i
floden Schire och upp mot Livingstonia; detw så Stanley förfar vid
den nedre klippfylda delen af Kongo. Om man på denna sak användt
blott hälften af de stora summor, de belgiska expeditionerna i
Ostafrika medtagit, utan något vigtigt resultat, skulle en lång sträcka
väg redan hafva varit färdig till befarande från hafvet in i landet, på
en led, der man än i dag kämpar mot alldeles samma slags
svårigheter, som 1857—-58 mötte Burton och Speke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
