Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om tschuktschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är derför att vänta, att en närmare undersökning på flere olika
trakter, särskildt inom ren-tschuktschernas område, skall öka listan
betydligt. Med undantag af en, som tillhör algernas provins, äro alla
blomväxter och dikotyledona sådana. Härvid förbiser jag ett allmänt
värderadt födoämne, nämligen innehållet i renens mage, i hvilket både
blom och blomlösa ingå såsom beståndsdel. De mest vid och
omkring Pitlekaj använda arterna och de som lemna hufvudmassan af
de här boende tschuktschernas vegetabiliska föda äro följande:
Cineraria palustris L.,
f. congesta Hook.,
Petasites frigida (L.) Fr.,
Pedicularis sudetica Willd.,
» lanata Willd.,
Rhodiola rosea L.,
Claytonia acutifolia Willd.,
Halianthus peploides (L.) Fr.,
Polygonum polymorphum L.,
f. frigida Cham.,
Salix boganidensis Trautv.
Af denna förteckning synes, att det icke är växter med saftiga
frukter, som äro tschuktschernas vanliga matväxter. Bär och ett par
andra saftiga frukter finnas visserligen i nordöstra delen af
Tschuktsch-landet, men de äro här allt för fåtaliga för att vara af någon större
betydelse. Emellertid hafva tschuktscherna uppmärksammat dem, ega
i sitt språk särskilda namn för de olika slag som finnas och äta dem
då de kunna komma öfver dem. Det vanligaste bäret är äfven här
kråkbäret, hvilket, såsom ofvan anfördes, är det hufvudsakliga
vegetabiliska ämne, som Grönlands-eskimåerna hålla sig till och hvaraf
enligt Rinks beräkning öfver tusen tunnor årligen samlas och förtäras i
Grönland. Jag såg aldrig någon tschuktsch samla eller äta denna
frukt, ehuru de uppgåfvo för mig, att de ansågo den ätbar och
stundom åto den. Lingon och hjortron äro två andra saftiga frukter, som
förekomma i tschuktschernas land. Båda två äro sällsynta, men att
åtminstone de senare äro omtyckta af tschuktscherna, derpå eger jag
bevis. För att få reda på, huruvida hjortronväxten verkligen der bar
frukt och om denna frukt var känd af tschuktscherna, gaf jag en af
våra närmaste bekanta bland dem, en liten flicka, en gång ett tefat
s. k. multegröt — kokta hjortron. Hon såg i början temligen tvekande
på anrättningarna och rådgjorde med sina omkringstående landsmän
om hvad det möjligen kunde vara och om det verkligen var något
ätbart. Slutligen tog hon mod till sig, smakade på det och
tillkännagaf för de sina, att det var något hon väl kände till. Portionen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
