Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om tschuktschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu snart förtärd af henne och hennes landsmän. Hon uppgaf dess
tschuktschiska namn vara Rytiti och lofvade skaffa mig den växt,
som frambragte denna frukt, hvilket löfte hon också sedermera
infriade. Lingonväxten finnes visserligen i rätt stor mängd vid kusten,
men frukt bär den enligt min erfarenhet mycket sparsamt.
Torra frukter och frön hafva icke någon användning för
tschuktschen. Han håller sig till och nödgas nöja sig med rötter, stammar,
blad och blommor af de växter, som finnas i hans land. Af några
arter, t. ex. Pedicularis sudetica och Polygonum polymorphum,
användas såväl de öfvervintrande delarne: rötter och jordstammar som
de blad- och blombärande årsskotten, af andra, och dessa äro till
antalet de flesta, endast rot och jordstam, och af åter andra endast de
blad- eller blad- och blombärande under året utvecklade delarne.
Hufvudmassan i tschuktschens vegetabiliska föda utgöres af dylika
årsskott, och med undantag af 2—3 slags rötter är det af sådana,
som hans vinterförråd af växtämnen bestå. De rötter, som förvaras
öfver vintern, hållas friska. Efter insamlandet befrias de något så
när från jord och läggas sedermera utan någon vidare behandling i
någon vrå i yttertältet. De öfriga för vintern afsedda vegetabilierna
underkastas en särskild beredning, hvars enskildheter jag icke känner.
Så mycket tror jag mig kunna säga, att dessa blad, bladbärande
grenar, såväl örtartade som vedartade, samt blad- och blombärande
årsskott inpackas hårdt i säckar af sälskinn och att denna massa får
undergå en jäsningsprocess. Till konsistens och smak likna de i
mycket vår surkål (men äro hårdare sammanpressade), och jag torde
derför i det följande få beteckna dem med detta namn. I allmänhet
visar sig tschuktschen vid beredningen af denna surkål angelägen att
icke blanda tillsammans olika växtarter, utan hålla hvarje art så mycket
som möjligt för sig. Det finnes derför efter de ingående
beståndsdelarnes art flere slag af surkål, hvilka äro lätta att åtskilja redan på
färg, lukt och smak. Jag känner och har undersökt 6 olika slag, för
hvilka jag tillåter mig redogöra litet närmare:
Roraut. Ett stycke erhållet under detta namn den 25 maj från byn
Irgunnuk, till färgen svart, med starkt syrlig, men ingalunda oangenäm
lukt och smak, bestod uteslutande af de blommande årsskotten af
Pedicularis sudetica.
Jungaut är till färgen liksom de följande slagen mörkgrön. Den
bildas till sin hufvudmassa af Rhodiola rosea. Ett stycke erhållet
från byn Pidlin, som vägde ungefär ett skålpund, utgjordes af
blommande och fruktbärande årsskott af nämnda växt, tre små bitar af
Halianthus peploides, ett Salixhänge och ett par bladbitar af ett gräs,
antagligen Elymus mollis Trin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
