Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag, eller rättare natt, fingo vi pröfva på den egendomliga
varma vind, som kommer från inlandsisen. Efter en utfärd till
Igdlo-kunguak den 2 juli hade jag på aftonen förankrat båten, i stället för
att såsom vanligt draga upp den, men då utliggaren, som varit
frånvarande, hemkom, rådde han mig att draga upp den på land, emedan
han trodde en stormby, vara i annalkande. Öfver isblinken syntes
mörka molnmassor, hvilka hastigt tilltogo i omfång, och snart hade en
stark stormby hunnit fram till Ujaragsugsuk. Temperaturen steg
härunder märkbart, tältet frestades svårt och fick slutligen en ej
obetydlig rispa.
Under denna tid pågick snösmältningen som bäst högre upp, och
som en följd deraf innehöllo nästan alla bäckar endast grumligt vatten,
otjenligt till dryck. Så äfven vid Ujaragsugsuk, men som der fans
en källa, kändes olägenheten mindre. På andra ställen var det
pinsamt nog att genomsvett och törstig vandra uppför de branta
fjellslutt-ningarna i solbaddet, bland bäckar och rännilar, utan att kunna dricka.
Det slutade vanligen på så sätt, ätt sedan törsten nått sin
höjdpunkt, fick det grumliga vattnet göra tjenst. Vid Atanekerdluk var
dock vattnet i bäcken en sådan lervälling, att vi der uteslutande voro
hänvisade till smältning af på stranden uppkastade stycken af
gla-cieris, hvilka lemnade ett utomordentligt godt vatten. Myggen, den
grönländska sommarens plågoris, började vid Ujaragsugsuk. blifva
ganska besvärlig, men uppträdde säkerligen i vida mindre mängd
än uti det inre af fjordarna. Under soligt väder kunde myggnätet ej
undvaras, men med detta samt handskar, var man ej synnerligen
plågad. Vid måltiderna kunde det någon gång hända, att man glömde
taga af nätet, om hvars tillvaro man dock genast påmindes vid första
försök att föra maten till munnen. Vid samma tillfallen försökte dock äfven
myggen att taga sin skada igen. Ett annat plågoris här voro
hundarna. För att hålla preservema och dryckesvarorna kalla, hade vi
nedlagt dem i en liten grop och deröfver staplat en hög af isblock.
Vi försökte äfven förvara smöret på samma ställe, men måste genast
upphöra dermed, ty hundarna hade om natten lyckats vältra undan
isblocken och hade just börjat angripa smöret, då Hamberg till all
lycka börde bullret och räddade återstoden. Vid ett annat tillfälle
höggo de tre stycken skjutna ejdrar, hvilka upphängts högt öfver
marken under en på tunnor hvilande upp- och nedvänd qvinnobåt (umiak).
I allmänhet fick man .vara mycket försigtig och ej låta något ätbart
eller sönderslitbart föremål ligga utanför tältet, ty då blef det genast
stulet af hundarna. Men lika tjufaktiga som dessa voro, lika ärliga
voro deras herrar. Under mitt månadslånga tältlif tillsammans med
grönländare förlorade jag aldrig den minsta småsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
