Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då detta var den största samling af Talamanca-indianer jag sett
eller skulle få se, begagnade jag tillfället till mätningar, fotografering
och framför allt till språkstudier och kan ej nog berömma den
vänlighet och godlynthet, hvarmed de fogade sig efter mina önskningar.
Under två dagar stannade de vid Sipurio; de flesta hade sitt
nattläger under bar himmel, på bäddar af palmblad eller i små
hängmattor af palmbast. Bland dem befunno sig många unga qvinnor
med särdeles vacker och regelbunden ansigtsbildning, och ehuru de
i allmänhet voro betydligt småväxtare än männen, såg man dock
åtskilliga rätt ståtliga gestalter. Som ofvan är nämdt, äro de tidiga
giftermålen ett af de svåraste hindren för rasens kraftiga utveckling
och tillväxt. Bland andra exempel härpå, fans här en elfvaårig, knappt
fullvuxen ungmor, med en nära ettårig pys på höften.
Sedan våra gladlynta och språksamma indianvänner försvunnit
från Sipurio, var der tyst och ödsligt, och vi rustade oss till en ny
expedition, denna gång mot källorna af floden Dueri, en verklig
guld-gräfvarefärd, ty Mr Lyon trodde, att trakten der var guldrik, och ville
. att jag skulle undersöka flodsanden. Färden räckte tre dagar. Vi
passerade uppefter floden Lari till Bckisde, hvarest vi i en stor
pa-lenque funno vänligt mottagande. Vårt hufvudqvarter uppslogs i en
annan stor palenque, 20 kilometer högre upp mot bergen; den bar
namnet Dueri efter floden, på hvars strand den låg. Här bodde fyra
familjer. Ehuru- vi blefvo särdeles vänligt emottagna och undfägnade,
var det tydligt nog, att ändamålet med vår färd ej var indianerna
behagligt. Några af dem tjenstgjorde emellertid som vägvisare, men
gjorde allt hvad de kunde för att påskynda undersökningsfärden och
sade sig ej veta det ringaste om guld eller huru bergen vid flodens
källor sågo ut. Deras erfarenhet om guldsökare rättfärdigade också
deras antipati. Följande lilla historia kan tillräckligt visa. det. Den
berättades på qvällen vid den flammande elden af en gammal indian,
med kommentarier af Mr Lyon.
För många år sedan kom hit till stranden af Dueri en kreol,
Felipe, med sin hustru, Teresa. Han medförde många verktyg och
vapen, som för indianerna voro okända, och blef snart genom sitt
vänliga och hjelpsamma sätt och de värdefulla gåfvor af knifvar
m. m., som han frikostigt utdelade, gerna sedd i de omkringliggande
palenques och upptagen som vän. Konungen tillät honom bygga sig
en hydda vid stranden af Dueri på en plats, som Felipe efter flere
veckors ihärdigt sökande utvalt. Der började han gräfva i den lösa
sandstranden och vaska guld; många af hans vänner bland
indianerna hjelpte honom dermed, och småningom samlade han många
kalebasser fulla med den gula, glänsande sanden. Under tiden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
