Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att landa i San José var allt annat än angenämt. Någon hamn
finnes icke alls, och bryggan, som löper långt ut i hafvet, hinner
dock icke till det djupa vattnet. Redan tidigt på morgonen hade en
del gods lossats i stora, klumpiga pråmar, för att i dem föras i land,
och med en af de sista följde äfven vi. Ehuru hafvet utanför låg
lugnt som en spegel, svallade dock bränningen mot stranden, och
vår nästan fyrkantiga och flata pråm tycktes så ovan vid vattnet,
att det alldeles icke hade förundrat mig, i fall vi aldrig hade kommit
i land. Med tolf åror arbetades af alla krafter och med sådan ifver
och brist på utrymme, att vi stackars passagerare måste riktigt krypa
ned mellan mjölsäckarna och voro glada att då och då få sticka fram
hufvudet, för att som hastigast få en glimt af den yttre verlden.
Till slut lågo vi invid bryggan och hade det stora nöjet att se folk
ungefär 20 fot öfver oss. Pråmen slogs upp och ned 8 till 10 fot
och, äfven om någon landgång funnits, hade det varit omöjligt att
komma upp. Efter mycket rådslående nedfirades ändtligen en
jernbur, i hvilken vi kröpo in, och så hissades vi upp i högre
rymder. Med verklig förnöjelse kände jag fast mark under föttema och
såg med medömkan ned på den dansande pråmen. Men glädjen
varade icke länge, ty våra saker vägdes och värderades, och slutet blef
att jag för landningen fick betala öfver 20 kronor endast i frakt för
mig sjelf och en koffert.
San José de Guatemala är hvarken en stor eller en vacker stad.
Framför landningsbryggan ligger ett någorlunda hyggligt skjul,
jern-vägsstationen, och på båda sidor om denna en lång ladulik byggnad,
kontor och boningshus för jern vägs- och ångbåtsliniernas tjenstemän.
Mellan dessa hus och hafvet sträcker sig endast en smal sandig
strand, mot hvilken bränningen oupphörligt slår. Bakom denna, den
högförnäma delen, ligger sjelfva staden, en samling af ett halft
hundratal ruckel, byggda af bambu och lera, eller äf endast bambu,
ochöf-vertäckta med palmblad. Någon uslare, fattigare och eländigare by
kan man knappast se. Marken är låg och träskartad, och pölar af
stillastående vatten synas öfverallt. När vattenståndet i hafvet är
högt, finnes intet utlopp för dessa pölar, och deras innéhåll blir
illaluktande och miasmatiskt. Vi gingo ned i detta hål, men voro glada
att snart kunna vända om. Smutsiga och trasiga qvinnor, bleka,
sjuka och nakna barn samt utsvultna hundar var allt som mötte oss.
Lägger man härtill en glödhett brännande sol, en luft äfven i
skuggan varm och fuktig som i ett ångskåp, palmlundar och bananer, och
man har en ungefärlig föreställning om platsen. På gator och
hustak gingo eller sutto stora, svarta, illaluktande gamar, så litet rädda
och så närgångna, att man nära nog måste mota dem ur vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
