- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 7 (1887) /
76

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

historia på det ot vety dipaste hänvisa på ett uppstigande från en lägre
ståndpunkt, icke på ett sjunkande från en högre, och att det synes
otänkbart, att icke de religiösa och mytiska föreställningarna skulle
deltagit i denna» uppåtgående rörelse; dessutom visa äfven de
sist-nämda, så långt de hos greker och andra kunna följas tillbaka, sana ma
utveckling från en lägre, gröfre, naivare uppfattning till en högre,
finare, mera invecklad. Jag tror mig äfven kunna påstå, att de
åberopade likheterna mellan bibliska berättelser och grekiska myter icke
äro af den slående art, att en teori om gemensamt ursprung kan på
dem grundas.

Euhemerismen, hvilken icke blott under de första kristna
århundradena, utan äfven under medeltiden och en god del af den nyare
tiden utgjort den ortodoxa kristna uppfattningen af den hedniska
gudaläran, blef, ehuru af andra skäl, med ifver omfattad af det förra
århundradets upplysningsfilosofi. Samma anda, som gjorde, att man
under detta tidehvarf i religionen såg ett verk af politisk beräkning,
ledde också dertill, att man betraktade myterna såsom berättelser om
verkliga händelser, mer eller mindre afsigtligt försedda med diktade
tillsatser. De försök, som gjordes att föra myterna tillbaka till de
till grund för dem liggande, ofta hvardagliga fakta, och som finnas
nedlagda i vidlyftiga verk, lemna i afseende på djerfhet och platthet
de gamla euhemeristerna långt bakom sig. Några exempel må
anföras. Atlas, som bär himlahvalfvet, är egentligen en lärd astronom,
som ger undervisning i sin vetenskap, hållande i handen en
himmelsglob; Prometheus, menniskoslägtets skapare, är en skulptör, som
bildar menniskofigurer i lera; då det heter om Daedalus, att han ingöt
lif i bilder, som han förfärdigat, så har han i verkligheten blott infört
seden, att åtskilja benen på bildstoder af menniskor och derigenom
gifvit dem ett mera lefvande utseende; då Zeus i form af ett
guldregn vinner inträde hos Danae, vill detta säga, att han nått sitt
mål genom att muta väktarna; då Ixion famnar molnet (på
grekiska nephele) i stället för Here, så är det egentligen en hoffröken
vid namn Nephele, som tjenat som ställföreträderska o. s. v. Den
euhemeristiska metoden herskade ännu i allmänhet uti de
handböcker, som användes af studerande vid skolor och universitet långt
in i detta århundrade. Numera torde euhemerismen hafva fallit i
fullständigt vanrykte, och man skrattar åt förklaringar, sådana som de
ofvan nämnda. Detta visserligen med rätta; men euhemerismens
öf-verdrifter få icke göra oss blinda derför, att den verkligen innehåller
någon sanning. Det har i några fall till fullo visats, att sägner om
verkliga personer och verkliga händelser inkommit i myter, som gälla
diktade personer och till sin väsentliga del äro inbillningens verk, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1887/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free