Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom. Då boerna i förbittringen häröfver gjorde uppror, blefvo de af
engelsmännen besegrade, och Natal förklarades 1843 för en engelsk
kronkoloni.
Under de fyra årtionden, som sedan denna tid förflutit, har
kolo-nien under den engelska regeringens hägn vunnit en så hastig
utveckling, att de hvitas antal vuxit från 2,000 till 30,000 och de svartas
från 40,000 till mer än 400,000. Sistnämnda tillväxt beror
företrädesvis deraf, att zuluer för att undkomma de ständiga inbördes krigen
och blodsutgjutelserna i Zululandet årligen flytt öfver till det fredliga
Natal. Der har kolonialregeringen låtit dem slå sig ned i det för
europeer outhärdligt heta låglandet. S. k. kafferlokationer hafva
här-städes afsöndrats såsom de svartas egendom, och inom dessas en gång
för alla utstakade gränser säljes icke land åt europeiska kolonister.
I lokationerna styras zulukaflrema fortfarande närmast af sina egna
höfdingar, och de bibehålla, här i allt väsentligt sina gamla lagar och
sina ursprungliga seder och bruk. Från sistnämnda regel gäller dock
det undantaget, att kolonialregeritigen, för att förekomma
blodsutgjutelser, icke tillåter kaffrerna att bära spjut på engelskt territorium,
Men låtom oss kasta ännu en blick på Zululandets utveckling
under den tid, som följt på boernas invandring och eröfring af Natal.
Kort efter det redan omtalade nederlag, som boerna tillfogade
Din-gane, blef denne angripen, förjagad och slutligen mördad af ett
miss-nöjdt zuluparti, som slutit sig till bönderna och i spetsen för hvilket
stod hans yngre broder Umpande. Denne, som i sjelfva verket var
en i liderlighet och utsväfningar sjunken zulu, lyckades ställa sig in
hos boerna och blef af dem utropad till konung öfver Zululandet,
hvarvid han dock måste ikläda sig vissa forpligtelser. Så länge de
beslutsamma och kraftiga holländarna voro herrar i Natal, visste de
ock att förmå Umpande att hålla sina löften, men då engelsmännen
underlade sig kolonien, vunno de aldrig boernas inflytande öfver
zulu-konungen. Umpande begynte tvärtom att regera mera sjelfständigt
och tvgellöst samt lät på »utluktarnas» angifvelse strömmar af blod
flyta, hvilket hade till följd, att zuluerna årligen i stort antal flydde
öfver Tugela och sökte sin räddning på Natalkoloniens område.
Umpande, som dock i förhållande till sina föregångare fört en mild
spira och i motsats till dessa fick en stilla död, efterträddes 1873 af
sin son, den bekante Cetywayo. Vid sitt uppstigande på Zululandets
tron och särskildt då han kröntes af den engelska regeringens
representant Sir T. Shepstone, iklädde han sig högtidligen flere
förbindelser, såsom t. ex. att alldeles bryta med »utluktarnas» fruktansvärda
välde, och icke utan ransakning och dom utgjuta sina undersåtars
blod. Knappt hade Cetywayo afgifvit dessa löften, förrän han glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
