Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En flodpassage vid Kongo är alltid t&l&modspröfvande. Man
måste ropa sig förderfvad, för att framlocka ett svart hufvud pä
den motsatta sidan. Ändtligen lossas kanoterna, och som
Inkissisfröm-men är ganska stark, måste man paddla dem i en stor båge uppför
doden, hvarpå man låter gå och hamnar med osviklig säkerhet vid
embarkeringsstället. De tafatta zulukafifrerna vackla i kanoten och
tå uppbära smälek af den vane kanotföraren, som betalas med några
mit&kos. Mitakon, det mest gångbara myntet i trakterna kring Stanley
Pool, är en ungefar alnslång messings-ten af 2 millimeters diameter.
Efter en mödosam bestigning af den oerhördt branta flodbanken på
motsatta sidan, gjorde vi halt i en by, hvars höfding, N’Selo, vänligt
kom emot oss med sitt »promenndspj ut» i handen.
Vi slogo läger strax utanför hans by, och jag förklarade för
honom genast min afsigt att följa Inkissifloden, samt önskade derför ett
antal män af honom för att bära Schwerins tält, proviant m. np,
ty den karavan, som hittills stått till hans disposition, måste
fortsätta sin väg till Lukungo. N’Selo syntes ej omöjlig, och vi
afvak-tade lugnt morgondagen för att erhålla hvad vi begärt. Emellertid
rille ödet, att N’Selo denna dag var försänkt i dvala genom allt för
stark Bacchidyrkan. Vi måste således vänta öfver ännu en natt.
Följande morgon gick jag till honom och fordrade de män, han lofvat
mig. Han svarade nu i mycket bevekande ordalag, att det var honom
omöjligt, hänvisande till sina »mokizzi» och afgudabilder, som med
»träAktiga» miner stodo uppstiilda framför hans hus. En »nganga»,
fetiscbman, var äfven närvarande och påstod med dum säkerhet, att
saken var absolut omöjlig. N’Selo försökte på allt sätt förmå mig att
afstå från hvad han kallade mitt vådliga företag. Han var öfvertygad,
att vi med visshet ginge döden till mötes, att jag hade alldeles för få
män att våga mig in i dessa trakter, der ingen hvit man
hitintills varit och der folket vore kändt såsom illasinnadt. Han utförde
sjelf med dramatiskt lif en scen, som visade, hurusom^man skulle
locka oss i försåt, smyga sig bakom husknutarna och skjuta ned oss
som hundar.
Inseende det omöjliga att bringa denne man till förnuft, återvände
jag förargad till Schwerin, som qvaretannat i lägret. Jag föreslog nu,
att vi med hans folk skulle afsända till Lukungo, den närmaste
stationen på vägen nedåt kusten, allt hvad han och jag möjligtvis
kunde undvara under färden; han skulle flytta in i mitt tält, som var
nigot större än hans, och bådas proviantlådor skulle sammanslås.
Förslaget antogs med glädje, och det primitiva i vår utrustning blef blott
en källa till munterhet, ehuru vi ofta nog under vår färd fingo erfara
nyttan af ett rikare förlag af tyger m. m. Men det förråd deraf staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
