Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man skall naturligtvis säga om mig som om så många andra, att
statens intressen sättas i andra rummet, egen fördel och ära i det första»
— och förslaget förföll. Schwerin önskade då att ensam fortsätta
denna väg, men saken omöjliggjordes, ty dels hade jag ingen
rättighet att ställa statens drygt betalade folk till hans disposition, dels
var vårt förråd af tyger och proviant så ringa, att det omöjligt
kunnat delas, hvilket sedermera visade sig, då vi alldeles utblottade
anlände till Lutete.
Vi fortsatte således vår marsch utefter floden, dock utan att se
den. Den ofvannämnde Antonio , var en utmärkt vägvisare och förde
oss lätt och ledigt genom talrika och stora byar, hvilkas namn
återfinnas på min karta. Vi öfverraskades vid ett tillfälle af en stor
massa folk, som kom skriande emot oss. Ehuru ingen fiendtlighet var
på förde, marscherade vi tätt sammanslutna, noga aktgifvande, att ingen
af våra kaffrer lemnade sig efter. Vår eskort tröttnade slutligen att
följa oss, och vi marscherade tyst och ljudlöst in i en by för att köpa
chikoanga (bröd af maniokrot). Ingen fans i byn, blott en gammal
qvinna, som sysslade vid en eld, utan att observera oss. Schwerin
lade sin hand på hennes axel. Hon spratt upp och, hojande till af
förskräckelse, skrek hon: n’dokil (djefvulen).
Vid byn Mukumbi erbjöd man oss till frukosten en get i present.
Redan detta bevisade traktens välstånd, jemfördt med de utsugna
byarna närmast Kongo. Jag afböjde det, enär våra tillgångar voro så
små, något som visserligen ej Ökade vårt anseende, men man tog
saken lugnt och slagtade geten i alla fall samt smorde sig af hjertans
grund i glädje öfver vår ankomst, under det vi intogo vår vanliga
frukost, höns, bananer, ananas m. m. Det ställer sig vid Kongo
långt dyrbarare att emottaga presenter, än att köpa, ty man måste
återgälda presenten med en och en half gång värdet, men* å en
annan sida upprätthåller presentväsendet bättre det kordiala förhållandet
mellan parterna.
Efter denna frukost, intagen nästan midt i solen, beredde vi oss
för en lång marsch genom den rundt omkring liggande skogen. Det
led undan i den svala skuggan. En dylik skog är för rekognoscören
en verklig hvila och lisa. Han kan då ingenting uträtta annat än
gå, under det att annars hans ögon måste rulla hit och dit som en
vansinnigs för att kunna uppfatta terrängen lika fort som karavanen
skrider framåt. En rekognoscering vid Kongo är ganska ansträngande.
Man har mycket att tänka på, på sig sjelf och sin föda, sina svarta
följeslagare, på lämplig lägerplats, och hafva tålamod med de städse
återkommande frågorna, hvarifrån man kommer och hvart man går.
Ty dessa naturbarn hafva pretention på att den hvite resande, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
