Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medförde skulle hädanefter bandla direkt med faktoriet och icke finge
stoppas af nfigon. De försäkrade naturligtvis, att ingen enda i Bioko
skulle våga försöka något dylikt.
Då vi hunnit en kilometer från byn, inkommo vi på en nyligen
uppröjd, nära 4 meter bred väg, som förde i nästan rät linie fram till
byn Itoki. Den var ovanligt väl röjd, till och med trädstammar, som
legat öfver vägen, hade afhuggits och bortförts, något som negrerna
eljest aldrig besvära sig med vid upprödjandet af sina vägar. Orsaken
till det märkvärdiga fenomenet låg däri, att då jag trenne veckor förut
bade varit till Bioko, vägen varit alldeles igenväxt och mycket svår att
komma fram på, hvarför Itokiborna fått sig en ordentlig uppsträck*
ning. De visade nu med stolthet på vägen och frågade om den ej
vore bra, och hånade samtidigt Biokoborna, som ej gjort något vid sin
väg. De blefvo mycket belåtna med det beröm de fingo, ehuru min
uppmaning till dem att alltid hålla vägen i detta utmärkta skick, mot*
togs med blandade känslor.
De flesta af Ngoloborna stannade i Itoki öfver natten och skulle
följande dag nedkomma till faktoriet. Jag tillsade byns höfding och
de äldste att Bamtidigt infinna sig, hvarpå jag utan vidare uppskof
aftågade med mitt folk. Sedan vi genomvadat ett i närheten af flo*
den liggande, vidsträckt och djupt träsk, framkommo vi till faktoriet
just som solen gick ned. Vi hade denna dag tillryggalagt 25 km.
Följande dag kommo Ngoloborna ned och fingo sälja sin olja.
Priset som de fingo satte dem i stor förtjusning, men de blefvo snart
allvarligt proliga för att Bioko skulle taga ifrån dem en del, då de
gingo tillbaka hem. För att hindra detta och allt framgent bereda
dem fri passage ned till faktoriet, gaf jag hvarje by en s. k. »book»,
d. v. s. ett papper, på hvilket jag skrifvit, att byn varit nere och
handlat med faktoriet, och att ingen hädanefter finge stoppa densamma.
Så snart en by sände olja ned till faktoriet, skulle den medsända sin
»book», hvilken skulle tjena som bevis för Bioko, att folket redan förr
varit nere och hörde till dem, som Biokoborna särskildt blifvit
varnade för att stoppa. Med Itokiborna slöt jag en öfverenskommelse,
att de skulle härbergera alla, som från öfre Ngolo kommo ned för att
handla, samt för billigt pris tillhandahålla dem plantaner och annat,
som de kunde behöfva. För lemnadt husrum hade de ej att taga
betalt, men som en ersättning därför och tillika bekräftelse på
öfverens-kommelsen och en säkerhet för mig att Itoki skulle hålla densamma,
utbetalade jag till dem en rund summa, bestående af getter och
handelsvaror, utgörande en del af den af Bioko ett par månader förut
er-lagda plikten.
De ofvan nämnda »books» hade under en längre tid åsyftad verkan,
9
Ymtr 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
