Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förunnadt att få undersöka två fullkomligt orörda grafvar, men de
fjorton grafvarna komplettera hvarandra så tillfyllest, att i grund och
botten numera just ingenting af betydenhet saknas för en fullständig
och uttömmande kunskap om detta begrafningssätt.
Det kan för jämförelsen med det fynd, jag här närmast vill skildra,
vara nyttigt att rekapitulera det viktigaste i det schema, som synes
hafva följts vid begrafningarna i Vendel på 600-talet och under de
närmast följande tre århundradena. Såsom förut är antydt, nedlades
den döde krigaren i en båt, som nedgräfdes omkring 1,5 till 2 m.
djupt. Han var iklädd fullständig rustning, var försedd med sina
samtliga vapen och dessutom med diverse husgeråd. Hans plats
var närmare båtens mot vester vända akter, och han låg, såsom regeln
också var i största massan af grafvar på Björkö, med hufvudet mot
vester och fötterna mot öster. Den främre delen af båten upptogs af
hans husdjur (hästar, nötkreatur, får, svin och hundar), och det visar
sig för öfrigt, att det i början rådande bruket vid dessa djurs
placering i båten med tiden undergick vissa karakteristiska förändringar.
I början, jag antager i midten af 600-talet, var bruket att vid
styrbords sida lägga tre hästar, förmodligen en ridhäst och två
körhästar, alla i rad efter hvarandra och med benen inåt båten. På
babords sida lades längst fram vid fören ett nötkreatur (tjur?), och
bakom detta kommo ett eller två får och svin samt två eller t. o. m.
fyra hundar. Bruket synes hafva hållit i sig under hela 700-talet,
men därefter inträdde dels en minskning i antalet husdjur, som fingo
följa husbonden, dels ändras deras läge i båten. Tjuren, fåren och
svinen försvinna alldeles, och hästarna, hvilkas antal minskas till två,
läggas bredvid hvarandra framme i fören eller vid sidan af denna.
Hundarna äro fortfarande med, men synas ej hafva någon bestämd plats,
annat än att de alltid ligga akter om hästarna i båtens främre hälft.
Den ungefär med 9:de århundradet inträdande förändringen blifver sedan
rådande åtminstone till in i senare hälften af 900-talet." Den yngsta
Vendel-grafven, som just visar detta bruk fullt karakteristiskt, måste
nämligen hänföras till denna tid. Utom fornsakernas vittnesbörd, gifver
här ett arabiskt mynt, prägladt mellan åren 914 och 943, ett afgörande
bevis härför. Bruket har sin fullkomliga motsvarighet i de samtidiga
krigaregrafvarna på Björkö, där hästarna också ligga utanför den
egentliga grafvens område, bredvid hvarandra på en afsats, i jämnhöjd med
den där brukliga fyrkantiga grafkammarens tak.
Från den här nämnda regeln i de äldre Vendel-grafvarna har jag
blott funnit ett enda undantag. Det var i den ena af de tre båtgrafvar
jag undersökte 1893, nämligen den, i hvilken en fullständig hjälm fanns1[1],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
