Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländt till tältets port, sarga de sitt ansikte med en knif, sä att man
ser blod rinna tillsammans med deras tårar. Sedan de gjort sju
omlopp, stanna de. De välja då en gynnsam dag och bränna den
häst, som den afdöde red, äfvensom alla de föremål som han
använde. Askan däraf samlar man upp; den döde jordas på olika tider.
Då en man dött om våren eller sommaren, väntar man med att jorda
honom, tills trädens blad gulnat och fallit af. Om han gått bort på
hösten eller vintern, väntar man tills bladen slagit ut och växterna
stå i blom. Då gräfver man en graf och jordar honom.
Begrafnings-dagen göra släktingar och anförvanter ett offer, rida till häst och
sarga sig, liksom den dag, då mannen dött. Efter jordandet placerar
man nära grafplatsen stenar och uppsätter en tafla. Stenames antal
är bestämdt efter antalet fiender, som den döde aflifvat medan
han lefde.––––Efter en faders, äldre broders eller onkels död,
äkta sonen, yngre brodern och nevöerna deras änkor och systrar.»
»Ehuru Tu-kiue flytta och ombyta boningsorter, har dock hvar
och en bland dem en jordlott. Khanen bor beständigt på berget
Tu-kin. Hans tält har öppning på östra sidan med hänsyn till den
sida af himlen, där solen går upp.»
»De dyrka demoner och andar och tro på trollkarlar. De anse
det för en ära att dö i strid, skulle rodna af blygsel öfver att dö
sotdöd. I allmänhet ha de samma seder som Hiong-nu.»
1 sammanhang härmed torde det vara af intresse att anföra några
uttalanden, som på olika tider gjorts rörande turkarnes uppfattning
af högre väsenden. Enligt Theophylactes Simocatta (byzantinaren,
som återgaf sina underrättelser från den ofvan omtalade
beskickningen) »dyrkade de vestliga turkarna elden, luften, vattnet och jorden;
de tillbådo en gud, som de betraktade som universums upphofsman,
och de offrade honom hästar, oxar och får; deras prester föregåfvo
sig ega profetians gåfva.» En trognare uppfattning äfven af dessa
aflägsna tiders åskådningssätt i nämnda afseende torde man erhålla
genom den redogörelse för moderna turkstammars åskådningssätt, som
lemnats af Radloff i hans skildringar af turkstammar från Altai.
»Dessa åsikter», säger Thomsen, »som i allmänhet öfverensstämma
med hvad man finner bevaradt af schamanism hos andra angränsande
folk, t. ex. mongolerna, äro i alla väsentliga afseenden desamma
som de gamla turkarnes. Universum antages sammansatt af ett visst
antal lager. 17 lager i höjden utgöra himlen, ljusets välde; 7 eller
9 lager utgöra helvetet, mörkrets välde. Emellan dessa två riken
är jordens yta belägen, menniskosläktets uppehållsort, som står under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
