Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hur många andra är icke detla land ett verkligt »terra incognita»,
icke värdt alt vidare tänka på? Jag nästan blyges att tillstå, att
jag var bland dem, som kände minst, min enda kunskap var den,
som en gång förut inhemtats genom en kikare från däcket af en
förbipasserande ångare.
Det gröna landskapet, de höga palmerna och de praktfullt
upptornade topparne af Sierran voro en riktig uppenbarelse för mig,
och då jag stod på däcket betraktande det tropiska landskapet, där
allting föreföll mig så yppigt, frågade jag mig själf: är det möjligt,
att detta kan vara en del af det så mycket misskända Nedre
Kalifornien? Då det endast finnes en redd, så har man ej någon
direkt landningsplats, och ångbåten kan ej gå närmare till stranden
än 0,4 km. Staden San José sträcker sig icke ned till själfva
stranden, och några få båtar samt ett eller två öppna skjul är allt hvad
som antyder landningsplatsen. Efter hand blifva verkningame af
ångpipan märkbara, en menniskoskara synes samla sig på
stranden, båtar, bemannade af hvitklädda besättningar, skjutas ut, och
vår ångare omgifves snart af en liten flottilj af småbåtar och pråmar.
Den högtidliga ceremonien att öfverlämna ångarens
deklarationshandlingar och mottagandet af hamnkaptenen, kommendanten och andra
höga embetsmän, alla klädda i sina uniformer, är snart förbi.
Gamla bekanta trycka händerna eller omfamna hvarandra, allt
eftersom vänskap eller nationalitet må ingifva, medan nykomlingar,
hvar-ibland eder tjenare, presenteras och rekommenderas till det bästa.
Slutligen äro vi lyckligen i en båt med våra handväskor och
kappsäckar, medan våra större balar och lådor uppslukas af en klumpig
pråm af högst besynnerlig skapnad.
Lyckligtvis voro bränningarna ovanligt beskedliga, och vi kommo
igenom utan den vanliga blötningen.
Stadens medelpunkt ligger fullt 1,6 km. från landningsplatsen.
Det vanliga sättet att färdas dit är på mulåsnerygg, men vi föredrogo
att gå, isynnerhet som morgonen var sval och landet mycket vackert.
Vi hade just börjat vår vandring, då en sehor till häst och klädd
i full uniform kom efter oss i halsbrytande brådska. Vi anade att
något var på tok och att det var ett eller annat, som skulle rättas,
men saken visade sig vara mindre allvarsam. Sehoren var ingen
mindre än hamnkaptenen, och hans syfte med att sålunda rida fatt
oss var att låna litet pengar. På ren och klingande kastilianska
förklarade han, på hvad sätt vi skulle kunna visa honom en stor
ynnest. Han hade godt om mexikanskt mynt, sade han, men intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
