Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om drifisen i Norra Atlanten. Af O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underström rundt om Island (n:o 5 å kartan) och bildar därstädes,
förstärkt af flodvattnet från kusten, den bekanta isländska
kustströmmen, hvilken omkretsar denna ö i anticyklonisk riktning och
är kännbar såväl vid ostkusten som vid Västmanöarna vid Islands
sydkust.
Strömkartan (fig. 8) framställer bättre än någon beskrifning
grunddragen af den oceaniska cirkulationen i den nordligaste delen
af Atlanten.
Såsom motstycke till strömkartan må följande kartskiss (fig. 9)
tjäna, hvilken framställer fördelningen af kalciumkarbonat CaCO3
i oceanens bottenslam.
Jag har förut nämnt, att hafsbottnens topografi afspeglar sig uti
ytvattnets isohaliner, hvilka bestämmas af hafsströmmarne.
Golfströmsgrenarne framgå nämligen alltid öfver de djupaste sänkningarna
i hafsbottnen; polarströmmarne följa kustbankarne. Ofvanstående
karta visar, att hafsströmmarne utöfva inverkan på bottenaflagringarnas
beskaffenhet. Kalken i bottenslammet på de stora djupen
härrör nämligen från foraminifererna (Globigerina m. fl.) i
golfströmmens plankton, hvilka dö och sjunka till bottnen där, hvarest
golfströmsvattnet kommer i kontakt med arktiskt vatten [J. MURRAY],
Man ser af kartan, att de golfströmsgrenar jag antecknat såsom
öfver- och underströmmar markera sin väg från öster mot den
västra, arktiska sidan af Nordatlanten genom en hög kalkhalt hos
bottenslammet. En sådan area af hög kalkhalt sträcker sig äfven upp
genom Jan Mayen-rännan, en annan går upp mot Spetsbergen,
en tredje mot Davis Strait. Omstående karta (fig. 9) öfver
kalkaflagringen representerar alltså golfströmsgrenarnes spår å oceanens botten.
Å andra sidan betecknar en minimal kalkhalt därstädes de
arktiska strömmarnes spår, enär dessas väg kännetecknas af lera, rik på
kiselsyra efter diatomaceers skal – afdöda kvarlefvor af det
arktiska vattnets ymniga vegetativa plankton – men fattig på kalk.
Man kan å kartan följa dessa minimiområden, hvaraf ett sträcker
sig från NV. mot SO. norr om Island och Färöarna, följande den
ostisländska polarströmmens väg långs norra randen af Färö-
Island-banken och Wyville Thomson-banken ända ned mot
Nordsjö-området, och det andra sträcker sig från Grönlands nordöstra del i en
vid båge mot SO. ned mot det s. k. Norske dybet Det är denna trakt
af Nordhafvet, som hvarje vinter öfversvämmas af arktiskt vatten,
hvilket öfverlagrar golfströmmen, och som om våren täckes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
