Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om »bipolaritet» i hafsorganismernas utbredning. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa, möta eller åtminstone komma beröring med under sin
långvariga färd? Sannolikheten, att det skall lyckas dem att på detta
sätt sprida sig från ishaf till ishaf, är ingen.
Låtom oss härefter undersöka, huruvida en nutida förbindelse
kan äga rum mellan grundhafsfaunan inom de båda polarhafven.
Man har framkastat den hypotesen, att de marina
grundhafsformerna skulle kunna finna väg genom djuphafvet från höga
nordliga till höga sydliga breddgrader. Ett dylikt antagande är hvad
beträffar hafsväxterna, som ju ej kunna lefva i mörkret på djupare
vatten, ohållbart, och detsamma kan med lika skäl sägas om
flertalet af de djufformer, som tillpassat sig för ett lefnadssätt på eller
tillsamman med denna grundhafsvegetation. Vi erinra dessutom om
det förut framhållna förhållandet att polartrakternas strandvegetation
under tropiska och subtropiska breddgrader bytt plats med en flora,
som tillpassat sig för dessa zoners varma vatten. Det kan
emellertid ej bestridas, att ett jämförelsevis ringa antal djurarter träffas vid
djuphafvets botten såväl som i polarhafven grunda vatten, men
dessa äro i regeln kosmopoliter, d. v. s. bofasta litet hvarstädes,
oberoende af djupets storlek. EHLERS i Göttingen omnämner t. ex.
sex arter borstmaskar, som äro kosmopoliter eller åtminstone lefva
vid bottnen af hela Atlanten under såväl kalla som varma
breddgrader. Ett faktum är emellertid, att djuphafvet utgör ett oöfverstigligt
hinder för spridandet af de flesta former, som i närvarande tid gifva
den arktiska och antarktiska faunan dess karakteristiska prägel.
Ännu återstår den möjligheten, att de kalla regionernas
grundhafsformer skulle kunna sprida sig utefter kustområdenas grundare
vatten och under tidernas längd förflytta sig från det ena ishafvet
till det andra. Ett oöfverstigligt hinder härför utgör emellertid det
breda bälte af ref bildande koraller, som omsluter jorden mellan
vändkretsarne. Endast vid Afrikas och Amerikas västra kuster,
där korallref nästan helt och hållet saknas, skulle möjligheten för
denna förflyttning förefinnas, hvilket också af ORTMANN framhålles,
men det har visat sig, att äfven här, synnerligast under den tropiska
zonen, temperatur och säregna förhållanden lägga hinder i vägen.
Faunans allmänna sammansättning och karakter gifver för öfrigt intet
som helst stöd för åsikten, att förbindelse vägar mellan polarhafvens
grundhafsfaunor skulle framgå långs de kontinentala västkusterna.
Men, invänder man, larvstadierna äro ju likasom skapade för
att befrämja utbredningen af arter. Skulle djuren ej under denna
utvecklingsperiod, då de hålla sig sväfvande i vattenlagren ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
