Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Hvilka delar af jorden äro outforskade vid det nittonde århundradets slut? Af H. Singer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökts, liksom äfven inom angränsande delar af brittiska
Centralafrika ända till Sambesi och portugisiska Västafrika bort till den tyska västafrikanska gränsen. Härifrån kunna dock under den allra närmaste tiden väntas viktiga meddelanden genom GIBBONS och LEMAIRE. Gränstrakterna mellan tyska Östafrika och Kongostaten
jämte Kageras källsystem och vulkanregion torde ännu erbjuda pionieren ett rikt arbetsfält, sammalunda brittiska Östafrika mellan Tana, Rudolfsjön och Djuba. Den mest afsevärda »hvita fläcken» på Afrikas karta var ännu för kort tid sedan området mellan Hvita Nilen, Rudolfsjön, Uganda och Sobat. De år 1899 offentliggjorda resultaten af MACDONALDS, AUSTINS och BÒTTEGOS forskningar ha emellertid redan starkt förminskat dess storlek, och genom den nyligen aflidne WELLBYS undersökningar har densamma under
den allra senaste tiden ytterligare inskränkts. Obekanta områden af mindre utsträckning finnas ju ännu nästan öfverallt i Afrika, i Sahara såväl som i Sudan, i det ekvatoriala Afrika såväl som i det östligaste, i Abessinien såväl som på Madagaskar, hvarför ännu
under årtionden af det nya seklet intressanta och oväntade svar kunna motses på den gamla frågan »quid novi ex Africa?» Från de särskildt svårtillgängliga delarne af Sahara och Sudan torde sådana underrättelser länge låta vänta på sig, om ej fransmännen visa större geografiskt intresse än hittills för dessa trakter.
Amerika var redan vid början af det gångna århundradet en i de stora hufvuddragen bekant världsdel - ja mera bekant än Asien. »De stora upptäckternas tidehvarf» hade här haft långvariga efterverkningar, i det att hoppet att vinna oanade rikedomar alltjämt sporrat till conquistador-tåg. Emellertid förmådde den kunskap,
vi på denna väg erhållit, så föga tillfredsställa mera exakta forskningars kraf, att ALEXANDER VON HUMBOLDT, med hvilken den moderna undersökningsmetoden gjorde sitt inträde i Amerika, icke utan skäl blifvit kallad den nya världens återupptäckare.
I Nordamerika (fig. 5) var landet mellan Mississippi och
västkusten vid ifrågavarande tid blott ofullständigt kändt, och först genom upptäckten af de kaliforniska guldfälten inträdde ett raskare tempo i öppnandet och utforskandet af den aflägsna västern. Det utbredde sig småningom också till den i våra dagar under namnet
Kanada bekanta brittiska delen af Nordamerika. De franska
pionierernas rekognosceringsfärder och pälsjägarnes berättelser voro ända till början af i8oo-talet den enda källan till geografiskt vetande om dessa landsändar. Tack vare de vetenskapliga undersökningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
