Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanns af medkänslan med de ungas glädje i forskningsarbetet. Och
hans eget museum, de mineralogiska samlingar han vårdat och
ordnat, ja, till öfvervägande del själf anskaffat, gaf honom alltjämt
både arbete och nöje.
Till familjen på Dalbyö återvände han, kry som vanligt, från
en Stockholmsvistelse i augusti. När han på aftonen tagit god
natt af de sina och gått till hvila, öfverraskades han af en mild
död. Hjärtat stannade efter några djupa suckar. Den 12 augusti
1901 blef Adolf Nordenskiölds dödsdag.
Hans begrafning, i Jakobs kyrka i Stockholm, var en
sorgehögtid för Sverige och Finland. Hans kista, höljd af blommor,
fördes därefter ut till Västerljungs kyrkogård i Södermanland, invid
Dalbyös sockenkyrka. Där hade han sex år förut jordat sin son
Gustaf. Nu hvilar han vid den käre sonens sida.
Vida i världen gick sorgebudet ut. En svensk storman inom
vetenskapens värld, namnkunnigare för sin samtid än någon annan
svensk man, hade lyktat sitt värf. Och sinnets ödmjukhet, hjärtats
värme hade aldrig tagit skada af världens bifall. Icke blott som
energisk forskare, äfven som god människa är han ett föredöme.
Sverige och Finland skola ihågkomma hans värf och hans person
med tacksamhet — och med stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
