Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid återkomsten till Saija fann jag. allt väl; den 6 maj hade
Binllja återvändt ; från. Kap Stergelow pâ 750 29’ n. br. och 89°
25,24’ o. L; den beresta kuststräckan hade kartlagts. Tillsamman
med F. Seeberg hade han samma dag jag återvände, företagit en
utfärd till det högsta berget utmed den kust, där vi öfvervintrat,
beläget 35 verst från vår station, för att nedlägga en.
minimiter-mometer och utföra åtskilliga kartografiska, astronomiska och
magnetiska arbeten. Den 7 juni voro de åter ombord.
Sommaren näfmade sig nu med raska steg. Mot slutet af
juni öppnade sig de första större vakamé kring Saija. Isen, som
under vintern vuxit till en mäktighet af 1,82 m„ minskades nu hvar
dag i tjocklek. Innan Saija blef fri, gällde det att. ha löst ännu
en geografisk fråga, nämligen belägenheten åf Taimyrflodens
mynning. . Efter de hittills befintliga kartorna skulle denna finnas i den
första eller andra viken öster om Taimyrsundet. Bägge hade tvenne
gånger undersökts af löjtnant Kolometzoff. I den första iakttog
han också verkligen, att en betydande flod utmynnade, men
situationen stämde ej med den enligt Wagenow på Middendorffs karta
angifna. I den andra bukten kunde däremot ingen flodmynning
upptäckas. Då det var tänkbart, att den i dimma och snöglopp
företagna tidigare undersökningen var ofullständig, så fanns ju en
möjlighet, att under gynnsammare förhållanden ett annat resultat
kunde vinnas. Blef så ej fallet, måste Taimyrfloden utmynna i den
vik, som löjtnant Koltschak och jag öfvertvärat vid vår slädfärd
genom halföns inre.
Det bestämdes nu, att hr Birulja och d:r Walter skulle
undersöka de tvenne förutnämnda bukterna, medan jag själf och
Seeberg sökte nå den aflägsnare viken. Vid denna årstid kunde
hundar icke användas som dragare, och då var den enda
möjligheten att spänna sig själf för slädarne, på hvilka äfven en käjak
måste medtagas. De förstnämnda herrames resa varade från den
20 juli till den 15 augusti och medförde i det åsyftade hänseendet
negativt resultat.1 Vår färd böljade den 18 juli; vid framkomsten
till viken, som var dess mål, visade sig denna isfri, och vi kunde,
sedan vi besökt de i densamma belägna Baers öar, fastställa, att
Taimyrfloden verkligen utföll härstädes. Den 24 augusti voro vi
åter ombord.
Dagen därpå blåste stark östlig vind, vakarne tilltogo, så att
hela ismassan kring Sarja snart begynte sätta sig i rörelse, och
6 timmar därefter hade fartyget genom Frams sund drifvit ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
