Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slitna mongoliska trasor, enär de drogo fram med sådan pomp och
ståt. Kamba Bombo red först, omgifven af sin stab. Han hade
en dräkt af gult siden, bar en röd hufvudbonad och gröna
mongoliska sammetsstöflar samt red en stor, grå mulåsna i dyrbar sadel
med silfverstickadt och turkosprydt täcke. Officerare trängdes kring
honom, då han, artigt hälsande, steg in i vårt unkna tält och slog
sig ned på en majspåse. De buro svärd i rikt silfverbeslagna baljor
med koraller och rubiner, afgudafodral kring halsen, ringar, armband
och grannlåter, och deras hattar voro prydda med plymer. Min
hederlige lama var tillintetgjord af all denna prakt och stirrade
hela tiden i marken.
Kamba Bombo var vid ett briljant humör, sedan han nu hade
oss i sin falla, och han förklarade kategoriskt, att hvilka vi än voro,
skulle vi vända om, om vi inte ville mista hufvudet, hvarvid han
gjorde en betecknande gest med handen mot halsen. All
öfver-talningskonst var fåfäng, han hade en gång för alla fatt sina order
från Dalai Lama.
Sedan han skänkt mig ett par hästar, en fårahjord och proviant,
något som jag icke med bästa vilja i världen kunde ersätta,
presenterade han en eskort af 3 officerare och 20 man, som skulle följa
oss till Satju-Sangpo. Med dem kommo vi under återfärden på
allra vänskapligaste fot och tyckte, att det var riktigt dystert, då
de lämnade oss. Den 20 augusti voro vi åter hemma, glada att
med lifvet ha kommit ifrån denna vådliga ridt. Om vi också icke
lyckats att nå den heliga staden, hade vi dock den tillfredsställelsen
att ha gjort allt därför, t. o. m. satt lifvet på spel.
På andra vägar tågade jag nu åter mot söder med hela
karavanens styrka, fast besluten att icke styra mot väster förrän vi åter
mött oöfverstigliga hinder. Synnerligen långt hade vi icke
kommit, förrän vi stötte på de första tibetanerna i denna riktning.
Soldathopar döko åter upp på alla håll, deras leder tätnade, de redo
i mörka troppar på ömse sidor om karavanen, försvunno, växte upp
som ur marken framför oss, redo förbi oss i karriär. Vi lefde på
ett slags krigsfot med dem och hade starka vaktposter ute om
nätterna. På ammunitionen sparades med ytterlig stränghet, till
skottväxling kom det dock aldrig. Men då vi alltjämt fortsatte mot
söder, nalkades oss tibetanerna, skickade deputationer till mig och
bådo på det mest bevekande sätt, att vi ej skulle tåga längre. Då
intet hjälpte, skickade de kurirer till Lassa. Under tiden tågade
vi vidare. Vid stranden af Naktsång-tso insjuknade en af musel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
