Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oregelbundna tomrum (s. k. »kyrkor», ex. Lunnebergs kyrka vid
Torp), som ofta genomdraga dem med smala dagöppningar. I
sistnämnda fall har jag svårt att icke tro på något direkt
sammanhang med den oerhörda belastningen under istiden;1 och äfven
på denna väg synes man alltså komma till antagandet af en
ovanlig känslighet, »skörhet», hos materialet.
Men detta är mera än ett antagande. Det är positivt och
be-stämdt intygadt af dem, som haft anledning att tränga något under
själfva bergytan. Sålunda upplyser C. J. Niklasson, att det möter
svårighet att få kraftiga sprängskott i dessa berg, enär borret icke
träffar nog tätt material; man har understundom lättare att bända
upp stenen, kaka efter kaka. Ägaren af gården Röra i fallet n:o
53 har med järnspettet funnit den lilla knalten liksom trasig inuti;
och C. M. Johansson (n:o 52) har vid en sprängning i närheten
iakttagit, att bergets inre var fullt af »glimmerskiffer och lösa
plattor», samt det hela beskaffadt »som om det vore ruttet».
Vi kunna knappast misstaga oss, om vi i dylika beskrifningar
igenkänna spåren af en ovanligt stark kemisk förvittring genom
vattnets och luftens inträngande i materialet.2 Härmed befrias
sättningsteorien från den närliggande anmärkning, som ofvan
riktats mot antagandet af undeijordiska sänkningar. Vi få
fortfarande räkna med immuna punkter i landskapet, skyddade af
läge på slätten eller af byggnader. Mot dem ändras utsikterna
därför att bergen i mellanrummen krympa samman eller sjunka ihop
på ytan genom en sorts urlakning. I detta hänseende är anmärknings
värdt att — för så vidt jag kunnat finna — F-punktema undantagslöst
ligga nära bäckar eller sanka ställen.3 Och gent emot anmärkningen,
att förvittringshypotesen kräfver alltför stora ursprungliga höjder
1 Dagöppningen till en lång underjordisk gång vid Slussen å norra Orust ter sig
som ett sönderrifvet, halft igengrodt sår, hvars omgifning gör ett uppenbart intryck att
hafva blifvit nedtryckt af en ofantlig börda, under hvilken ena sidan segnat ned en m.
mera än den andra. En spricka genom Smedjeberget, ej långt därifrån, är knäbruten i
lodrät riktning, o. s. v. — Annorlunda förhålla sig de öppna och raka dalsprickorna i
Bohusläns granitområde; och inne i en af »Hunnebo klofvar» har jag funnit
främmande block (sandsten och porfyr, sannolikt från Dalarne), som synas intyga klyftans
existens före isens ditkomst.
1 Måhända har denna inverkan förberedts genom gneisens i T egneby—Stala möte
med granitgneisen, som icke tyckes ha saknat inflytande på dess strykning; se beskrifn.
till bladet Uddevalla, sid. 23.
* Den ofvan anmärkta belägenheten vid »sprickdalar» kommer således nu
ur-lakningsteorien till godo. Äfven nedanför Sträfliden löper på norra sidan en bäck, och
knalten i Rörafallet har sank mark vid sidan åt skolan till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
