Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen blef betydlig, och isen började bli genomskuren af remnor.
Jag gick främst, sökande väg öfver dessa; ofta brast snön i de
öfverspännande hvalfven, och man sjönk ned ända till under
armarna, med en bottenlös afgrund under sig. Det var rent af
märkvärdigt, att ingen olyckshändelse inträffade. På aftonen kunde
vi ändtligen slå upp vårt tält under ett högt ur isen uppstickande
bergparti, som torde kunna betraktas som den sydöstligaste udden
af Konung Oscars Land, i det att landet här synes vara antingen
af-brutet af någon isfylld dal eller åtminstone starkt böja af mot
väster.
Redan samma natt utbröt en orkan, som vållade oss stort
obehag. Vårt tält, förfärdigadt af tunn, stark silkesduk, blåste
sönder, och det var med stor möda vi lyckades reparera det i det
fruktansvärda vädret och sedan åter resa upp det på en skyddad
plats högt uppe bland klipporna. Till råga på olyckan föll
Jonas-sen omkull, då han skulle bära ett stort stenblock till tältet, och
skadade sin ena arm. Vår sista hundproviant var nu slut, vi måste
hädanefter taga af vår egen pemmikan äfven till hundarna. Att i
denna väderlek våga sig längre in bland sprickorna var omöjligt;
en veckas stormar — och sådana kände vi från vår vinterstation
alltför väl till — skulle sannolikt helt och hållet ha rifvit upp vår
expedition.
Under sådana förhållanden måste jag besluta mig för att vända.
Sedan stormen lugnat, anträddes återmarschen den 21 oktober.
Den svåra väderleken fortfor, och när det någon gång var
lugnt, hade vi en snödimma, som ytterligt angrep ögonen, så att
vi alla ledo af snöblindhet. Men vi gjorde långa marscher, sista
dagen under 18 timmar nära 70 kilometer, och den 4 november
voro vi åter vid stationen.
Under hela färden buro vi oafsedt väderleken tjocka
vadmalskläder, i blåst med en vindtät ytterkostym af tunn segelduk. På
fötterna hade vi i regel vanliga lappskor af renskinn. Tältet har
jag förut beskrifvit; det var omsydt af Jonassen efter en modell
från hertigens af Abruzzerna polarexpedition och visade sig
förträffligt. Jonassen och jag sofvo i en gemensam sofsäck af renskinn,
medan Sobral hade sin egen sofsäck. Vår matordning var
oföränderligt densamma, om morgonen pemmikan och kaffe med smör
och bröd, om kvällen lins- eller ärtsoppa, chokolad samt smör, bröd
och skinka eller pastej. Maten var i sig själf förträfflig, men man
blir oändligt trött på dessa beständiga varma soppor utan tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
