Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaxet har under starkt tryck inpressats i dem antingen i sitt
nuvarande eller, hvad troligare är, i ett annat, väsentligt mjukare
tillstånd, sedan de redan voro fyllda af det lösa materialet, om också
detta då icke varit så sammanpressadt som för närvarande.
Sammanhängande, mer eller mindre mäktiga jordvaxmassor uppträda
mellan utfyllningsmaterialet och klyftans väggar, vaxet tränger in i
väggarnas springor och omgifver nästan hvaije stenbit i
utfyll-ningsmassan.
I samma af märgelskiffrar, lerskiffrar och sandstenar
sammansatta skiktgrupp, i hvilken jordoljan uppträder, finna vi sålunda
också jord vaxet eller ozokeriten. Det är ett gult eller mörkbrunt
ämne, kemiskt liknande paraffinen och sammansatt enligt formeln
CnH2n. Såsom den ädlaste sorten gäller marmorvaxet eller boryslawit,
som numera blifvit en mineralogisk sällsynthet. Det är hårdt och
skört men låter slipa sig och antager polityr. På slipade ytor visar
det en marmorliknande teckning, i det ljusgula partier äro omslutna
af en mörkbrun massa. Det är luktlöst och smälter först vid 85 à
ioo° C. Dess förekomst är nästan inskränkt till gångarnas öfre delar.
Det mesta vax, som numera produceras i schakten i Boryslaw,
har en lägre smältpunkt, som kan gå ned ända till 50°. Detta
allmänna jordvax har en skarp lukt, som liknar naftans, och dess
struktur är dels fast, dels trådig. I senare fallet bildar vaxet
ut-fyllningar i smala klyftor; de plattformiga massorna äro
sammansatta af idel sidenglänsande trådar. Ju lägre smältpunkten är,
desto mera plastiskt är vaxet. Det är bekant, att särskildt förr i
tiden stora vaxstölder föröfvades af arbetarne, som knådade vaxet
till tunna skifvor och förde det ur grufvan, doldt under skjortan.
Vaxets plasticitet är väl också, till en del åtminstone, orsaken till
det alldeles enorma bergtryck, som härskar i grufvorna. Då den
knådbara massan kan gifva efter för detta tryck, indrifves den i de
genom grufdriften uppkomna håligheterna, under det att samtidigt
gångklyftan själf allt mer och mer slutes och utöfvar ett
oproportionerligt tryck på timmerbetäckningen.
På denna jordvaxets egenskap berodde i början en god del af
produktionen. Man gräfde ett schakt eller en brunn ned till
vax-förekomsten och sedan horisontala stollar, öfver hvarje brunn var
ett vindspel med en stål- eller hamplina, i hvilken ett ämbar var
fästadt. Arbetaren stod med en fot i ämbaret, med den ena handen
höll han linan, i den andra ett ljus. Så hissades han ned i djupet,
under det han med den fria foten dirigerade ämbaret, så att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
