Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språken i Finland 1880—1900. Af K. B. Wiklund. (Härtill tafl. 3—5.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke ringa del bibehållit sitt språk och sina nationella drag och träffas
hufvudsakligen i de östra och norra delarna af landet (Viborgs,
Kuopio, Vasa och Uleåborgs län).
Judarnas ställning är i Finland mycket svår. De ha rättighet
att bo endast i några få städer och efter särskildt erhållet tillstånd,
som tid efter annan måste förnyas, och dessa bestämmelser gälla
äfven de judar, som blifvit födda och uppfödda i landet. De flesta
finska judar torde härstamma från rysk-judiska soldater, som efter
i Finland afslutad värneplikt fått tillstånd att kvarstanna i landet.
En stor del af dem begagnar sig ännu af den judetyska dialekten.
Vid folkräkningen 1900 var deras antal i Helsingfors 626, i Åbo
176, i Viborg 245 och i Tammerfors 3, tillsammans i 050 personer
(i andra städer?). Hvilken del af detta antal kan anses vara bofast
i landet, är mig obekant.
Ännu mera främmande äro de tatarer, som till ett icke så litet
antal genomströfva Finland som gårdfarihandlande. I Helsingfors
äro de så talrika, att de lära ha egen bönesal med mollah. Vid
folkräkningen 1900 var deras (rättare muhammedanernas) antal i
o
Helsingfors 62, i Viborg 20, i Tammerfors 13, i Åbo 7, tillsammans
102 personer. Till huru stor del dessa tillhörde den där stationerade
ryska militären, är mig obekant.
Inga siffror föreligga om antalet af de ryska karelare, som
genomströfva landet som gårdfarihandlande och som hvarje svensk
känner ur Runebergs »Älgskyttarne».
Främlingar äro likaledes de ester, polacker, letter och andra,
som till största delen väl som ryska soldater lefva i Finland. Inga
specificerade uppgifter om deras kyrkoskrifna antal stå till buds.
Som afslutning må här redogöras för den faktiska
spràkfôrdel-ningen i Finlands fyra största städer den 5 december 1900 enligt
resultaten af den samma dag hållna folkräkningen, vid hvilken alla
de personer, som då befunno sig i städerna, medtogos, oberoende
af om de voro kyrkskrima där eller annorstädes, om de voro finska
undersåtar eller icke; äfven den ryska militären medräknades.
Resultatet af denna folkräkning var följande:
I Helsingfors talades svenska af 22 924 personer, bättre svenska
än finska 16669, finska 33266, bättre finska än svenska 14014,
ryska 4399, tyska 709, estniska 224, judetyska 263, polska 101,
danska 91, engelska 66, franska 64, norska 53, »i Ryssland befintliga
finska och tatariska stammars språk» 52, lettiska och litauiska 42,
italienska 40 o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
