Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolonier hafva anträffats1. På Clavering-ön i Nordöstgrönland
fun-nos ännu 1823 eskimåer lefvande, men numera förekomma på
Grönlands östkust inga eskimåkolonier norr om Angmagsaliks närmaste
omgifningar.
Det genetiska sambandet mellan den grönländska och den
nordamerikanska eskimåbebyggelsen bör sålunda otvifvelaktigt, såsom
redan flera forskare framhållit2, ledas öfver den nordamerikanska
arkipelagen. På den vägen har uppenbarligen Grönland blifvit
be-folkadt. Eskimåbebyggelsens uppkomst skulle sålunda vara att söka
någonstädes utmed Nordamerikas ishafskust. Men hvar på denna
långa kuststräcka man skall söka den, är ingalunda lätt att afgöra.
Äldre teorier angående platsen för eskimåkulturens
uppkomst.
r>
Åtskilliga författare hafva förut sysslat med teoretiska
spekulationer angående belägenheten af den kuststräcka, där den
nuvarande eskimåkulturen erhållit sin första utveckling. I allmänhet hafva
de kommit till mycket olika resultat. En amerikansk forskare J.
Murdoch3, och efter honom D. G. Brinton*, vill förlägga eskimåernas
urhem till trakten söder om Hudsons bay. Härifrån skulle de ha
utvandrat på tre vägar. En ström utbredde sig i Labrador,
hufvud-massan däremot vände sig mot norr längs västkusten af Hudsons bay
och fortsatte till den nordamerikanska arkipelagen och Grönland. En
tredje afdelning slog in på en nordvästligare riktning och delade
sig i närheten af Rocky mountains i tvenne vandringsströmmar, af
hvilka den ena följde Mackenzie-, den andra Yukon-floden mot
Is-hafvet. Att denna teori har föga vetenskapligt underlag, är
tydligt, ty om eskimåerna på fyra olika vandringsvägar nått
hafskus-ten, så skulle tydligtvis fyra ursprungscentra för deri nuvarande
eskimåkulturen finnas, hvilket på grund af densammas likformighet
är synnerligen otroligt.
En af de ifrigaste och inflytelserikaste förespråkarna för
eskimåernas amerikanska ursprung var Rink. Denne förtjänstfulle
eskimåforskare vände sig mot den förr gängse uppfattningen att be-
1 Jämt. Ymer, Bd 20 (1900), sid. 112.
2 Gunnar Isachsen, Die Wanderungen der östlichen Eskimo nach und in
Grönland. — Peterm. Mitt., Bd 49 (1903), S. 150.
Herman G. Simmons, Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras
vandringsvägar. — Ymer, Bd 25 (1905), sid. 173.
8 Dr Rink’s »Eskimo Tribes». — The American Anthropologist, Vol. 1, p. 129.
Washington 1888.
4 The American race, p. 60. New York 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
