Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rop af harm hördes, och våldsamma yttranden utslungades åter. Denna
piga i hvitt förkläde, som åkte till torget i grannstaden i herrskapets vagn,
väckte deras förbittring. Behöfde då herrskapet nödvändigt fisk till hvilket
pris som helst, när arbetarne fingo svälta ihjäl? Men kanske skulle de inte
alltid få äta fisk: det skulle väl bli de fattigas tur en gång! Och de af Etienne
utsådda idéerna spirade upp och grepo omkring sig i detta uppresningens
skri. Det var otåligheten inför den utlofvade guldåldern, brådskan att få
en del med af lyckan bortom denna eländets horisont, trång som en graf.
Orättvisan blef alltför stor, till sist skulle de kräfva sin rätt, eftersom man
tog brödet ur munnen på dem. I synnerhet kvinnorna skulle ha velat
genast med storm tränga in i denna framåtskridandets ideala stad, där det
icke längre skulle finnas några olyckliga. Det var nu nästan nedmörkt, och
regnet tilltog allt mera, men ännu fyllde de grufbyn med sin gråt under
barnens gläfsande stim.
På kvällen blef på Nyttan strejken beslutad. Rasseneur bekämpade
den icke längre, och Suvarin gick in på den som ett första steg. Etienne
sammanfattade belägenheten helt kort: om bolaget nödvändigt ville
strejken, skulle det få den.
V.
En vecka förflöt, arbetet fortsattes under misstro och dysterhet i
af-bidan på konflikten.
Hos familjen Maheu var det tecken till, att den kommande
halfmånads-aflöningen skulle bli ännu magrare. Också blef hustru Maheu allt bittrare
trots sin hofsamhet och klokhet. Hade inte hennes dotter Catherine
under-stått sig att ligga borta en natt? Följande morgon hade hon kommit hem
så trött, så sjuk efter detta äfventyr, att hon icke hade kunnat gå till
gruf-van. Och hon grät och berättade, att det inte alls var hennes fel, ty det var
Chaval, som hade behållit henne kvar och hotat att slå henne, ifall hon gick.
Han blef galen af svartsjuka och ville hindra henne att återvända till Etiennes
säng, där han väl visste, sade han, att hennes familj förmådde henne att
ligga. Hustru Maheu, som blef ursinnig, förbjöd sin dotter att återse ett
dylikt kreatur samt talade om att gå till Montsou och örfila upp honom.
Men det var i alla fall en förlorad arbetsdag, och flickan, som nu en gång
hade fått denne älskare, tyckte det var bäst att inte göra något ombyte.
Ett par dagar därefter var det en annan historia. Måndagen och
tisdagen smet sig Jeanlin, som man trodde vara helt lugn i Voreux vid sitt
arbete, sin kos och strök omkring i träsket och skogen vid Vandame
tillsammans med Bébert och Lydie. Han hade lockat dem att rymma, och man fick
aldrig veta, på hvilka tjufverier, på hvilka brådmogna streck, de tre barnen
hade inlåtit sig. Jeanlin fick en eftertrycklig tillrättavisning, en risbastu,
som hans mor gaf honom utomhus, på trottoaren, inför grufbyns förfärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
