Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chart, ge arbetet på båten och syssla blott med politiken, men ensam, i ett
snyggt rum, under förevändning att hufvudets arbete tager hela tillvaron
i anspråk och kräfver stort lugn.
Sedan Jeanlin i början af den andra veckan hade meddelat honom, att
gendarmerna trodde, att han hade kommit öfver den belgiska gränsen,
vågade Etienne sig fram ur sitt hål, när det hade blifvit mörkt. Han ville
ha reda på situationen och se, om man borde hålla ut längre. Han trodde,
att spelet var på väg att förloras; redan före strejken hade han tviflat på
en lycklig utgång, han hade helt enkelt gifvit efter för händelserna, och nu,
sedan han hade berusat sig med upproriskhet, återkom han till sina första
tvifvel och misströstade om att få bolaget att ge efter. Men ännu tillstod han
icke detta öppet för sig själf; han pinades af ångest, när han tänkte på
nederlagets elände, på hela detta tunga ansvar för allt lidande, som skulle hvila på
honom. Var icke hans roll utspelad, när strejken var slut, skulle icke då
hans ärelystnad vara gjord om intet, hans tillvaro åter sjunka ned i grufvans
förfäande lif och i gryfbyns styggelser? Och hederligt, utan några låga,
lögnaktiga beräkningar bemödade han sig att återvinna sin tillit, att bevisa
att motstånd var möjligt, att kapitalet skulle af sig själf t först öras vid arbetets
hjältemodiga själf mord.
Och i hela trakten förnam man verkligen ihållande brak af ruin och
undergång. När han nattetid ströfvade omkring på den mörka bygden,
lik en varg, som vågat sig fram ur skogen, tyckte han sig höra raset af
bankrutterna från ena ändan af slätten till den andra. Han strök förbi vid vägkanterna
blott stängda, nedlagda bruk, verk och fabriker, hvilkas byggnader stodo
och multnade ned under den dunkla himmeln. Särskildt hade sockerbruken
lidit. Åt Marchiennes till förvärrades situationen för hvarje dag.
Arbe-tarnes vid Montsougrufvorna strejk, som hade sitt upphof från
industrikrisen, hvilken sedan ett par år tillbaka hade blifvit allt svårare, hade
förvärrat denna genom att påskynda upplösningstillståndet. Med de andra
orsakerna till det onda — upphörandet af order från Amerika, bristen på
kapital, hvilka fastlåsts genom en för långt drifven produktion — förenade sig
nu den oförutsedda bristen på stenkol till de få ångpannor, som fortfarande
eldades. Mot slutet af december såg grufbolaget sig utan ett stycke kol
på sina upplagsplatser. Allt stod stilla.
Ofta stannade Etienne vid någon vägkrök i den kalla natten för att
lyssna till, huru spillrorna regnade. Framför allt intresserade honom i
denna förödelse bolagets grufvor. Han besökte i mörkret den ena grufvan
efter den andra och gladde sig, när han fick höra någon ny skada. Rasen
fortforo och blefvo allt värre, ju längre stollgångarna fingo stå öfvergifna
och öde. Hvarje timme medförde för bolaget ofantliga omkostnader, som
gjorde brescher i aktieägarnes utdelning samt en hastig förstörelse af
gruf-vorna, hvarigenom de mycket omtalade andelarna i Montsou, hvilkas värde
under ett sekel hade hnndradubblats, borde på längden komma att totalt
uppslukas.
Vid dessa ständigt upprepade stötar vaknade åter hos Etienne hoppet,
och till sist trodde han, att en tredje månads motstånd skulle göra slut på
vidundret, det trötta och mätta djur, som låg hopkrupet där borta liksom
en af gud i sitt tabernakels okända innersta. Han visste, att i följd af oro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
