Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allesammans skicka ni bud på mig, men jag kan ingenting uträtta; mat är
hvad som behöfs för att kurera er.»
Maheu, som bränt fingrarna, hade släppt tändstickan; och mörkret föll
åter öfver det lilla, ännu varma liket. Doktorn hade åter rusat sin väg.
Etienne hörde nu i det mörka rummet endast hustru Maheus snyftningar,
medan hon ånyo upprepade sin vädjan till döden, denna dystra klagan utan
slut:
»O min Gud, nu är det min tur, tag mig!... O Gud, tag min man, tag
de andra, af barmhärtighet, för att göra slut härpå!»
III.
En söndag hade Suvarin ända från klockan åtta suttit ensam på sin
vanliga plats i salen på Nyttan med hufvudet stödt mot väggen. Ingen
gruf arbetare visste längre, hvarifrån han skulle ta två sou till en sej del, så
att krogar och ölstugor hade aldrig haft så få kunder. Också iakttog fru
Rasseneur, som satt orörlig vid sin disk, en förtrystam tystnad, medan
Rasseneur stod framför järnkaminen och tycktes med tankfull min iakttaga
den rödaktiga kolröken.
I det öfverhettade rummets kvalmiga lugn hördes plötsligt tre korta
knackningar mot en fönsterruta och kommo Suvarin att vända på hufvudet.
Han steg upp, ty han hade känt igen den signal, af hvilken Etienne redan
flera gånger hade begagnat sig för att kalla på honom, när Etienne utifrån
såg honom sitta vid ett tomt bord och röka sin cigarrett. Men innan
Suvarin hunnit fram till dörren, hade Rasseneur redan öppnat den, och när han
i skenet från fönstret hade känt igen den, som stod där, sade han:
»Är du rädd för, att jag skall förråda dig?... Ni kunna bättre språka
med hvarandra här inne än ute på vägen.»
Etienne steg in. Fru Rasseneur bjöd honom artigt på en sej del, men
han betackade sig med en gest.
»Jag har för länge sedan gissat, hvar du har ditt gömställe», fortsatte
krögaren. »Om jag vore en spion, som dina vänner påstå, skulle jag för en
vecka sedan ha skickat gendarmerna på dig.»
»Du behöfver inte försvara dig», genmälte Etienne, »jag vet, att du
aldrig har varit med om dylikt... Man kan ju hysa olika åsikter, men ändå
högakta hvarandra.»
Det blef åter tyst. Suvarin hade åter slagit sig ned på sin stol med
ryggen mot väggen och blicken fäst på cigarrettröken. Etienne, som hade satt
sig vid den andra sidan af bordet, sade omsider:
»I morgon börjar arbetet åter i Voreux. Belgierna ha kommit med
lille Négrel.»
»Ja, man förde dit dem efter mörkrets inbrott», mumlade Rasseneur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
