Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Massias kom också mycket riktigt springande allt hvad hans korta
ben förmådde, med kurslistan i handen, och de sågo, hur han stödde
sig mot vagnsfönstret, stack in hufvudet och fördjupade sig i stor
rådplägning med baronessan. Sedan drogo de sig undan en smula
för att icke bli ertappade vid sitt spioneri, och när mäklaren kom
springande tillbaka, ropade de an honom. Han kastade först en blick
åt sidan och förvissade sig om, att gathörnet dolde honom; sedan
tvär-stannade han andfådd och blossande röd i ansiktet, men förnöjd och
med sina blå ögon strålande af barnslig glädje.
»Men hvad går åt dem?» ropade han. »Det är Suez-papperen,
som ramla ned. Man talar om krig med England. Och den nyheten
sätter skräck i dem allihopa, men ingen vet, hvarifrån den kommer.
Jag bara frågar — krig! hvem kan väl ha hittat på något dylikt? Så
vida det inte har hittat på sig själf .. . Ja, det är rent befängdt!»
Jantrou klippte med ögonen.
»Och baronessan nappar fortfarande?»
»Åh, som en galning! Jag lämnar hennes order till Nathanson.»
Saccard, som stod och hörde på, sade:
»Ja, det är sant, jag har hört, att Nathanson har blifvit
oprivilegierad växelmäklare? »
»En mycket hygglig karl, Nathanson», förklarade Jantrou, »en
som förtjänar, att det går bra för honom. Vi ha varit kamrater i
Crédit mobilier. . . Men han kommer nog fram, ty han är jude. Hans
far, som är österrikare, bor i Besançon och är urmakare, tror jag . . .
Han fick en dag där uppe i banken den idén att börja för egen
räkning, när han hade kommit under fund med knepen. Han tyckte inte,
att det där var så kvistigt och att han bara behöfde ett rum med en
lucka på dörren, och nu har han det. Nå, är ni nu belåten, Massias?»
»Ack, belåten! Ni har ju varit med själf om saken och ni har
rätt, när ni säger, att man måste vara jude, annars är det fåfängt att
försöka begripa något, man har inte det rätta handlaget — bara svart
of lax. En smutsig handtering! Men när man väl en gång har kommit
in i den, måste man hålla på. Och jag har ännu goda ben och har
fortfarande förhoppningar. »
Och skrattande sprang han vidare. Han sades vara son till en
ämbetsman i Lyon, hvilken förklarats tjänsten förlustig, och själf hade
han, sedan fadern rymt, slagit sig på börsaffärer, då han icke ville
fortsätta sina juridiska studier.
Helt sakta gingo Saccard och Jantrou tillbaka till rue Brongniart
oclTdär funno de fortfarande baronessans vagn; men vagnsfönstren
voro uppdragna, det såg ut som om den hemlighetsfulla vagnen vore
tom, kusken tycktes orörligare än någonsin under denna väntan, som
ofta kunde räcka ända till den sista kursnoteringen.
»Hon är förbannadt retande», utbrast Saccard cyniskt. »Jag
förstår godt den där gamle baronen.»
Jantrou smålog på ett särskildt sätt.
»Åh, baronen! Jag tänker, att han för länge sedan har fått nog
af henne. Och han är en riktig gnidare ... Vet ni, hvem hon nu håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
