Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bland era första aktietecknare, och lydde man dem, skulle man sälja
till och med sina sängkläder för att köpa aktier hos er.»
Hon skämtade med så mildt behag.
»Jag tycker, att de till och med äro lite tokiga, ja, verkligen lite
tokiga. Det är nog därför, att jag inte är tillräckligt ung. Min
dotter är en af era beundrarinnor. Hon tror på er mission och hon gör
propaganda för er i alla salonger, dit jag kommer med henne.»
Saccard var förtjust och såg på Alice; i detta ögonblick var hon så
glad, så strålande af tillit, att han tyckte, hon var riktigt vacker trots
sin gula hy och alltför smala, redan vissna hals. Han fann sig själf både
stor och god, när han tänkte på, att han gaf lyckan åt denna
glädjefattiga varelse, hvilken redan hoppet om en make var nog att göra vacker!
»Ack», sade hon helt sakta med en röst, som lät som om den kom
från fjärran, »det är något så vackert med denna eröfring där borta
i det aflägsna landet... Ja, det är en ny sera i det strålande korsets
tecken »
Detta var hemligheten — det, hvarom ingen talade; och hennes
stämma dämpades än mera, försvann i en exstatisk hviskning. Med
en vänlig åtbörd tystade han henne, ty han -ville icke, att man i hans
närvaro talade om det högsta och hemliga målet. Men hans åtbörd
antydde, att man alltid skulle syfta därhän, men aldrig tala därom. I
det allra heligaste svängdes rörelsekaren blott af några invigdes händer.
Efter en rörd tystnad steg grefvinnan ändtligen upp.
»Jag är öfvertygad, herr Saccard. Jag skall skrifva till min
notarie, att jag tar emot anbudet på Aublets ... Må Gud förlåta mig, ifall
jag gör orätt.»
Saccard, som också hade stigit upp, förklarade med allvarlig och
rörd ton: .
»Det är Gud själf, som leder era tankar, fru grefvinna, var viss
därom!»
Och då han följde dem ända ut i korridoren, med undvikande
af väntrummet, där det fortfarande var lika mycket folk, stötte han på
Dejoie, som gick och slog sina lofvar där och såg generad ut.
»Hvad är det fråga om? Jag hoppas, det inte är någon mera?
»Nej, nej, herr Saccard ... Om jag vågade att be herrn om ett råd
... Det är för mig själf...» _ ...
Och han manövrerade så, att när Saccard åter var inne i sitt rum,
stod Dejoie på tröskeln, ytterst ödmjuk och saktmodig.
»För er själf? ... Ja, det är ju sant: ni är aktieägare, ni också .. .
Nåväl, min vän, tag de nya aktierna, som reserveras för er räkning, sälj
era skjortor, om så behöfs, för att köpa dem. Det är det råd, jag ger
alla mina vänner.»
»Ack, herr Saccard, den biten är alldeles för stor; mm dotter och
jag ha inte så stora önskningar . .. Först köpte jag åtta aktier för de
4,000 francs, som min stackars hustru genom sina besparingar hade
efterlämnat åt oss, och jag har fortfarande bara dessa åtta, ty vid de andra
aktieemissionerna, då man två gånger har fördubblat kapitalet, ha vi
inte haft pengar att öfvertaga de aktier, hvilka vi hade rätt till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
