Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hon visste nu var i Holland, där han åter hade kastat sig in i ett
kolossalt företag, nämligen torrläggandet af ofantliga träskmarker —
ett helt litet kungarike, som han ville eröfra från hafvet genom ett
mycket kompliceradt kanalsystem. Han hade rätt: pengarna voro
allt hittills den gödsel, ur hvilken morgondagens mänsklighet växte
upp; pengarna, som förgifta och förstöra, de äro dock fröet till all
social växtlighet, de äro den nödvändiga myllan för de stora företag,
som göra tillvaron lättare. Såg hon omsider denna gång klart, kom
hennes okufliga hopp däraf, att hon trodde på ansträngningens nytta?
Ack, högre än all smuts, som röres upp, högre än alla dessa krossade
offer, än alla dessa ohyggliga lidanden, som hvarje steg framåt kostar
mänskligheten — finns det icke högt öfver allt detta ett dunkelt mål
i fjärran, något som är öfverlägset allt annat, som är godt, rättfärdigt,
visst, mot hvilket vi omedvetet vandra och som kommer vårt hjärta
att svälla af det okufliga behofvet att lefva och hoppas?
Och fru Caroline var glad trots allt och under glorian af sitt hvita
hår hade hon sitt ständigt ungdomliga ansikte, liksom hvarje april här
på denna gamla jord skulle ha föryngrat henne. Och vid hågkomsten
af den blygsel, som hennes förbindelse med Saccard vållade henne,
tänkte hon på den förfärliga smuts, hvarmed man sölat äfven kärleken*
Hvarför skulle pengarna umgälla alla gemenheter och alla brott, till
hvilka de äro orsaken? Är kärleken mindre oren — han, som alstrar
lifvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
