Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Två omaka vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Då passar du bättre att vara dotter till en lord, och jag till
en portvakt, sade Maud häftigt, men ångrade sig i detsamma, när
hon såg en bjärt rodnad på Bellas kinder.
– Eviga bråkmakerska där! sade Maud med en nästan hatfull
blick på tanten, där hon nu satt i salongen, inbegripen i lifligt
samtal med fadern.
Som alltid efter sådana utbrott, måste han fördubbla sin
vänlighet emot fröken, och ej sällan var det i sådana stunder, som lord
Crawford ökade på hennes lön, eller på något annat sätt visade
henne någon synbar vänlighet.
– Ja, jag kan ej hjälpa det, lord Crawford, att jag börjar
tröttna – hon är mera egensinnig än någonsin, och jag har ej
längre någon makt öfver henne.
– Jag förstår verkligen ej, hvad som är att göra ... Jag vågar
sannerligen ej på något sätt uppröra eller motsäga henne, ty
läkaren har sagt, att hennes anfall kunna komma att sluta illa.
– Skall hon då få bli en vildinna, en fullständigt ouppfostrad
varelse?
– Hvad vill ni, jag skall göra, fröken Fougt? sade lord
Crawford med en uttråkad min och reste sig upp.
– Skall frökens ridhäst ej begagnas i dag? frågade i detsamma
Jonson, betjänten, som stod bugande vid dörren; han har väntat
en timme, och stallknekten är otålig.
– Fråga fröken.
– Fröken är ej i villan – säkert utgången.
Fadern gick ut och ropade. »Maud, Maud!»
Ett klingande skratt var det enda svaret. Hvarifrån det kom
visste han ej.
– Kan du inte se mig? jublade hon.
Bella kom med det samma nedför vindstrappan och ut på gården.
– Men, Maud, hvad tänker du på? Detta är ej någon lämplig
plats för en ung dam – tänk om du får svindel!
– Visst inte, sade hon och tittade ned från taket, där hon tagit
plats på brandstegens öfversta pinne.
Maud hade klädt sig i sin gymnastikdräkt och påminde i denna
stund mera om en okynnig skolpojke än en sextonårig ung dam.
– Skall du inte rida? frågade fadern.
– Nej – låt tant rida i mitt ställe, så kan hon hinna taga reda
på litet mera skvaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
