Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. En faders bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Först några ord, min gosse ... en bekännelse ... Jag har
felat emot er, jag ägde ej mod att omtala hela sanningen, men
nu ... nu skall det ske ...
– Pappa ... du skall ej bäfva, hvad det än månde vara ...
ingen afbön får komma öfver dina läppar, när det gäller dina barn...
Hvad du möjligen anser dig brutit, är allt förlåtet.
– Dick, jag måste då med några ord omtala för dig, att i och
med detsamma jag en gång för alltid tillsluter mina ögon, stå mina
barn »på bar backe», som det heter.
– Men ... Crawford Hill? stammade Dick med bleknande läppar.
– Crawford Hill ... tillhörde din mor såsom fideikommiss eller
ärftlig egendom ... När din mor och jag blefvo skiljda, återgick
egendomen till hennes släkt.
– Skiljda, säger du?
– Ja, Dick. Jag har låtit dig förstå, att din mor var död.
Nu är hon det äfven, men innan hon gick bort, voro vi skiljda.
– Hvarför? Hvarför?
– Helt enkelt därför, att jag genom en uppflammande passion,
en sinlig berusning fäste mig vid Mauds mor ... hans röst darrade
af undertryckt rörelse då han vidrörde detta minne.
– Maud är således blott min halfsyster?
– Ja, hon är född utom äktenskapet, Dick. Förstår du,
hvilken tung sorg det är för mig att göra denna bekännelse?
– Åh! ... Från Dicks läppar kom ett stönande andetag,
vittnande om den bittra smärta, han kände.
– Och Mary – din mor – när hon erfor den grymma sanningen,
ville hon ej längre lefva ett äktenskapligt lif tillsammans med
mig ...
– Det hade då varit din plikt att förskaffa Mauds mor
upprättelse och Maud skyddad af ditt lagbundna namn, mumlade
Dick med bruten röst.
– Ack, Dick, huru kunna binda ett zigenarbarn, ett Söderns
barn, med eld i blodet, vid en af oss!
Det var med ett ömt tonfall i rösten han uttalade dessa ord.
– Min stackars, stackars moder! hviskade Dick, utan förmåga
att behärska sin sorg.
– Ja – – jag förebrår mig ständigt den smärta, jag tillfogade
henne ... Du måste vältra hela skulden för vår olycka på
mitt flyktiga, ombytliga sinne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
