Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. ”Tänk, när hon får veta allt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan att gifva sig tid att ringa på någon af tjänarna, sprang
hon fram till telefonen och ringde med en otålighet inom henne.
– Är han ej afsänd? Hvad vill detta säg?... Hvad för något?
... Inte betalt?... Är det ej något annat?... måste vara ett misstag...
men jag kan försäkra att så är!... Det är fröken Crawford
som talar!
Mauds stämma darrade af sinnesrörelse och handen, som höll
luren, skälfde af vrede.
Hon var blossande varm, och slet upp riddräkten.... för att
få luft... luft!... Maud Crawford var ej van vid att man tilltalade
henne på detta sätt... man hade vågat trotsa hennes befallning!
Åter störtade hon fram och ringde häftigt som förut.
– Fröken Crawford inställer sin ridtur för i dag, sade hon med
iskall röst, sedan hon erhållit förbindelse med ridinstitutet.
Sedan gick hon, nej, halfsprang, genom de många rummen
för att uppsöka Dick. Men tant Julia hindrade henne i farten.
Fröken Julia såg mycket trött och otålig ut, och hennes
»godmorgon» var långt ifrån hjärtligt.
– Har du ett ögonblick, Maud?
Maud såg ej särdeles upplagd ut, att just nu få lof att sätta sig
helt fogligt, men det var något bestämdt i tant Julias röst, som
gjorde henne uppmärksam.
– Jo, fortfor hon, det är om Bella. Sannerligen jag förstår,
huru det skall bli med henne och Dick. Hon älskar honom ej ett
spår!
– Åh, så tant säger! Jag tror att tant bestämt sig för att
riktigt förfölja den stackars Bella.
Maud stod och vägde emot ett bord, med båda händerna hvilande
bakom sig på bordet. Hennes fina, smärta figur framträdde
i formfulländade skönhetslinier, och i hvarje rörelse låg
omedvetet något af grace och elegans.
– Är det något mera jag nödgas lyssna till?
– Maud, du är liksom Dick totalt förblindad. Jag tror
bestämdt, att ni äro tokiga båda två, eller ock på väg att bli det.
Bella är helt simpelt en falsk och egoistisk flicka, utan spår af
tillgifvenhet för er, stackars tokar, af hvilkas enfald hon begagnar
sig på ett nästan hänsynslöst sätt, det är säkert.
När tant Julia slutade med de orden, då visste Maud, att hon
inte var att leka med.
– Var det något vidare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
