Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Från Dick! Hennes läppar voro torra som i feber, och hon
fuktade dem med tungan... från Dick kan aldrig en hälsning
komma, som vållar mig harm eller smärta, sade hon med en röst
som hon sökte göra lugn.
– Är det säkert, fröken Maud?
– Fullkomligt.
– Dick visste, att ni var förlofvad... men med en broders,
en älskande broders skarpa blick trodde han sig förstå, att ni
ej älskade er fästman.
Hon var tyst. Hon hade sjunkit ned på pallen igen och rörde
oroligt i den falnade glöden. Doktor Grane satt i soffan strax
invid, så att han kunde se hennes ansiktsuttryck, under det att
han själf satt i mörkret.
En stunds betydelsefull tystnad rådde.
– Hade ej Dick rätt i denna förutsättning?
– Det där är saker, som inte alls ligga inom området för vårt
samtal, doktor Grane, svarade hon undvikande.
– Kanske mera, än ni tror. Han förutsatte en brytning...
– Nåå –?
Hon andades häftigt, så att juvelstjärnan, det enda afbrottet
på den svarta, tunga sorgdräkten, lyste och blixtrade stundom
grön, stundom röd.
– Nåväl – efter denna brytning beräknade han att ni skulle
komma att stå ensam utan skydd i lifvet... Och nu kommer den
svåraste punkten – han önskade, att jag skulle taga vård om er..
– Ni, doktor Grane?
– Som jag säger! Men som ni vet, att jag är olycklig nog att
ej äga någon hustru, kan jag ej erbjuda er mitt hem på mera än
ett villkor.
En dödstystnad hvilade öfver dem, en tystnad, långt vältaligare
än massor af ord...
– Ni vet, huru högt värde jag satte på Dick, huru varm vår
vänskap var, huru gärna jag ville offra något för honom, och
huru ogärna jag ville svika en af hans önskningar, i all synnerhet
den sista önskan, han yttrat i lifvet...
– Jag vet, att ni offrat mycket för Dick... jag hoppas ni
blifvit godtgjord!
– Mera än tillräckligt! – den lilla skulden är för länge sedan klarerad!
– Gud ske lof! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
