Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liriet: pressen, de lärda, konstnärerna. Militären var alltid
kapitalets tvillingbroder.
Nu hotar ragnarok. Men lögnen rustar vidare. Kan rasa
vidare. Den hetsar och jagar människorna mot varann. Denna
mördande epidemi av hat och smädelse har — som under kriget —
gripit nästan alla med undantag av de upplysta arbetarmassorna
och några^oförvirrbara. andar i. Europa. Därför att atmosfären ännu
inte är renad. Därför att hela väldens pressapparat — utom den
ryska och den ungerska. — ännu betjänas av samma män, som hade
uppgiften att förgifta alla Europas hjärnor och löste denna
uppgift till belåtenhet.
Snart kan vi inte längre göra oss kvitt de hopade gifterna,
•la, redan försöket slår slint, -måste slå slint inom den
kapitalistiska samhällsordning-en. Stödda på penningens diktatur drar de
maktägande allt till sig, enär de har att skänka privilegier,
ställningar, anseende. Envar som vågar kämpa mot dem — av
socialistisk övertygelse, av rätt färdighetskänsla, av frihetsdrift —
smädas, misstänkliggöres, förföljes.
Och eftersom de första kristna såväl som de verkliga
socialisterna att börja med alltid var i minoritet, så måste det med
krigare sig skyddande kapitalets diktatur avlösas av alla arbetande*
och skapandes diktatur.
Men denna diktatur blir dock bara en korridor fram till
folkets sanna välde, till den verkliga ocli icke formella demokratin.
De ännu härskande klasserna i Europa ser ej, att till sist alla
gamla kampmedel, de från medeltiden och den kapitalistiska nyare
tiden härstammande vapnen måste brista inför idén, inför den
revolutionära skapande socialismen. Visserligen efter fruktansvärd
kamp, vilken dock ej ideens utan våldets tillbedjare önskar. Måste
önska. Därför att de inte har någon annan utväg. Under det
ideens tillbedjare, kämparna för anden, d. v. s. för rättfärdigheten,
d. v. s. för den verkliga, socialismen, föraktar våldets väg, finner
den dum, ofruktbar och rå. Kämparna för socialismen,
rättfärdigheten, förnuftet skulle förklara sig fullständigt tillfredsställda, om
de bara vore likaberättigade — naturligtvis ekonomiskt och
politiskt — med det gamlä systemets representanter. Ty de visste,
att med samma möjligheter, med lika ekonomiska betingelser skulle
deras upplysningsarbete bland massorna gå oupphörligt vidare,
skulle deras ideer med nödvändighet segra emot ett förnuftsvidrigt,
människofientligt system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
